MrsElmo - The one and only

I want it that way, tell me why...


Så har hela denna dagen gått också.. Jag har inte hunnit med hälften av det som jag borde ha hunnit, men så blir det när man prioriterar människor framför städning. Och helt ärligt ska jag väl säga att det är mycket trevligare att sitta och snacka skit med en barndomsvän än att jaga dammråttor över hela lägenheten...dammråttor som börjar bli så stora nu att jag tycker mig kunna se vassa hörntänder..
Träffade Snorling vid 13:30, och hann med att träffa hennes mormor, mamma och kusin också.. kusinen är väl 2 år drygt, om jag minns rätt och hon var ett riktigt charmtroll :o)
T.o.m jag som inte är så jätteförtjust i ungar, blev hänförd. Där ser man!

Efter besöket hos hennes mormor, gick vi hem till henne och icke-drack kaffe, snackade massa och blev väääldigt nostalgiska..eller iaf jag, som är så känslig när det gäller vissa perioder i mitt liv. Men jag tyckte nog att hennes blick också blev något suddig då och då.. Idag var det stora samtalsämnet Hedbo (Hebo?) och jag kände hur miljön runt mig ändrades från glasklar till något luddig och min hörsel började höra steg i trätrappor, uttråkade suckar mellan nonstopsnack, hyperventilering på åkrar etc etc...Snorling påminde mig om händelser jag hade glömt bort och jag tappade fotfästet för ett tag...Vill ta en returresa till åren 98-99, och ändra på både det ena och det andra.. Kanske hade situationen sett annorlunda ut idag? Kanske hade jag inte haft honom som "stoppkloss"? Vem vet?Men frågan är nog mer om jag skulle våga träffa honom idag...
Är jag tragisk, eller vad?
Hmpf..

Vi har ju varit med om så mycket tillsammans hon och jag, både på gott och ont.. Idag är det en fördel, för vi får sällan tråkigt, vi har minnen för ett helt sekel.. Tråkigt nog så hinner vi inte med så mycket under de få timmar som hon är här.. sen sticker ju hon tillbaka till Sumpan med 18:54 tåget...
Det är tråkigt att hon inte är kvar här i stan, men om det vore så att hon bodde här så skulle vi nog inte ses så ofta.
Samtidigt så håller jag tummarna för henne och Marcus, jag önskar dem all lycka för de matchar varandra så bra. Jag är uppriktigt glad för hennes skull.. 
Han är bra för henne på alla sätt och vis (jämfört med mig som bara faller för struliga snubbar).
Vi får väl se, kanske om några år så har de en massa mini-Marcusar och mini-Jennysar som springer omkring, och de har börjat kalla varandra gubbe och gumma.. :oD

Mitt mående har börjat stiga uppåt istället för neråt nu och jag mår mycket bättre än vad jag har gjort på länge.
Min mamma förtjänar all respekt och kärlek, efter allt hon har gjort för mig. Hon lät mig må dåligt, utan ett enda "ryck upp dig nu" eller liknande.. Love you...
Min mormor kom hit ända från Gotland för min skull och gav mig ny styrka att komma igenom dagarna... en stor eloge till henne!  
Mina vänner har också gjort sitt till att jag idag kan se ut och se solen istället för några moln, borta i horisonten..

...trampa inte på det sönderslagna ♥ som redan ligger..