Sumpan t/rt , ♥känslosam nostalgi♥ och resan hem igen till älskade V-ås...
Då var man här igen då... det var ett jävla springande säg...
Jag var i Sthlm igår, eller rättare sagt i Sundbyberg.. Träffade Snorling och det var lika trevligt som alltid.. och som alltid så fick hon mig kräkmätt.. fattar inte hur hon lyckas.. men det blev både våfflor och hembakad pepparkaka och annat mums... Försökte övertala hennes pojkvän Marcus att slå sönder dörren så jag skulle kunna ta mig ut, men jag tror inte det var så populärt hehe..
Gosade med hennes kissar också.. jag lovar, en dag ska de bli mina.. Två så söta pluttar skulle passa bra i min lägenhet.. Jag har utnämnt mig själv som gudmor till dem..
(Skribent.anm.)
På vägen till Sthlm fick jag något vackert att titta på också.. Mario från Floor Filler med andra ord. Var tvungen att skicka ett sms till en annan polare som är helt galen i honom och skvallrade.. Tror hon blev lite avis, för svaret jag fick tillbaka var i stil med "jag vill också!!" .. buhu.. det är inte lätt när det är svårt..
Snorling tog fram album också, så jag fick sitta och garva åt gamla nostalgiska kort och "hemska", glömda tonår... Allt var frid och fröjd, tills.. ett kort dök upp som jag helst inte hade velat se (eller motsatsen, vet inte riktigt hur jag ska förklara).. Det liksom knöt sig magen inom loppet av en hundradels sekund och jag ville bara sjunka ner genom soffan, vidare ner till grannen för att sen fortsätta i all oändlighet...
Kortet som dök upp, tvingade fram minnen och känslor som jag trodde att jag hade begravt för länge sen.. Sånt som jag trodde mig ha bearbetat redan.. Minnen som jag trodde att.. att jag hade slagit ihjäl och kommit förbi.. Hade jag vetat att det skulle bli så svårt att se honom igen så hade jag bett Snorling att ta ut kortet, men samtidigt så kanske det är nyttigt med ångest och krampande blodkärl.. vad vet jag...
Hon varnade mig i alla fall innan, men dum som jag är så var jag tvungen, bara förbannat TVUNGEN att titta på det.. suck..
♥♥♥♥♥
-Mikkiz, när ska du släppa det där och glömma honom? Först på din dödsbädd eller?
-Vet´nte..första kärleken är väl den svåraste att släppa.. och den mest plågsamma att bli påmind om också, I guess..
Jag var där till 1810 ca, sen var vi tvungna att gå så jag inte missade tåget hem.. Jag hämtade ut biljetten på Konsum men höll på att inte få ut den, pga att hon i kassan först tog ett Q för ett O och inte fick det att stämma, och sen för att jag hade för lite pengar (1 krona, för att vara exakt).. Tack Norling, du räddade mig där :o)..
Men jag fick ut biljetten och när klockan var 18:44 så satt jag på tåget.. Smarta Mikkiz fick också åka första klass, för den snälla konduktören sa faktiskt att jag fick sitta var jag ville.. Och då var Mikkiz smart att placera sin röv där.. (men jag kan inte påstå att första klass-sätena var särskilt sköna)..
Resan hem flög förbi, då jag hade tankarna på annat håll.. Plötsligt var jag i V-ås igen.. staden som jag har lärt mig att älska efter många år..
När jag kom hem så hade mamsen lilla gjort mat (tacos ;oD ).. Sen kollade vi på Bröderna Grimm, men jag somnade när det var 15 minuter kvar ca och därmed var hela filmen ett enda frågetecken.. får se den igen någongång..
Slocknade sen igen i hennes soffa och där sov jag som ett barn hela natten..
Mammor är bra att ha ibland..så det så!
Jag var i Sthlm igår, eller rättare sagt i Sundbyberg.. Träffade Snorling och det var lika trevligt som alltid.. och som alltid så fick hon mig kräkmätt.. fattar inte hur hon lyckas.. men det blev både våfflor och hembakad pepparkaka och annat mums... Försökte övertala hennes pojkvän Marcus att slå sönder dörren så jag skulle kunna ta mig ut, men jag tror inte det var så populärt hehe..
Gosade med hennes kissar också.. jag lovar, en dag ska de bli mina.. Två så söta pluttar skulle passa bra i min lägenhet.. Jag har utnämnt mig själv som gudmor till dem..
(Skribent.anm.)
På vägen till Sthlm fick jag något vackert att titta på också.. Mario från Floor Filler med andra ord. Var tvungen att skicka ett sms till en annan polare som är helt galen i honom och skvallrade.. Tror hon blev lite avis, för svaret jag fick tillbaka var i stil med "jag vill också!!" .. buhu.. det är inte lätt när det är svårt..
Snorling tog fram album också, så jag fick sitta och garva åt gamla nostalgiska kort och "hemska", glömda tonår... Allt var frid och fröjd, tills.. ett kort dök upp som jag helst inte hade velat se (eller motsatsen, vet inte riktigt hur jag ska förklara).. Det liksom knöt sig magen inom loppet av en hundradels sekund och jag ville bara sjunka ner genom soffan, vidare ner till grannen för att sen fortsätta i all oändlighet...
Kortet som dök upp, tvingade fram minnen och känslor som jag trodde att jag hade begravt för länge sen.. Sånt som jag trodde mig ha bearbetat redan.. Minnen som jag trodde att.. att jag hade slagit ihjäl och kommit förbi.. Hade jag vetat att det skulle bli så svårt att se honom igen så hade jag bett Snorling att ta ut kortet, men samtidigt så kanske det är nyttigt med ångest och krampande blodkärl.. vad vet jag...
Hon varnade mig i alla fall innan, men dum som jag är så var jag tvungen, bara förbannat TVUNGEN att titta på det.. suck..
♥♥♥♥♥
-Mikkiz, när ska du släppa det där och glömma honom? Först på din dödsbädd eller?
-Vet´nte..första kärleken är väl den svåraste att släppa.. och den mest plågsamma att bli påmind om också, I guess..
Jag var där till 1810 ca, sen var vi tvungna att gå så jag inte missade tåget hem.. Jag hämtade ut biljetten på Konsum men höll på att inte få ut den, pga att hon i kassan först tog ett Q för ett O och inte fick det att stämma, och sen för att jag hade för lite pengar (1 krona, för att vara exakt).. Tack Norling, du räddade mig där :o)..
Men jag fick ut biljetten och när klockan var 18:44 så satt jag på tåget.. Smarta Mikkiz fick också åka första klass, för den snälla konduktören sa faktiskt att jag fick sitta var jag ville.. Och då var Mikkiz smart att placera sin röv där.. (men jag kan inte påstå att första klass-sätena var särskilt sköna)..
Resan hem flög förbi, då jag hade tankarna på annat håll.. Plötsligt var jag i V-ås igen.. staden som jag har lärt mig att älska efter många år..
När jag kom hem så hade mamsen lilla gjort mat (tacos ;oD ).. Sen kollade vi på Bröderna Grimm, men jag somnade när det var 15 minuter kvar ca och därmed var hela filmen ett enda frågetecken.. får se den igen någongång..
Slocknade sen igen i hennes soffa och där sov jag som ett barn hela natten..
Mammor är bra att ha ibland..så det så!
Kommentarer
Trackback
