MrsElmo - The one and only

tårarna torkar ut i sand, men återvänder i blåsväder...

Så var det dags igen för Mikkiz att bli en lipsill..
Jag har klarat mig i flera veckor nu, men så plötsligt var de tillbaka, de jag helst skulle vilja begrava i Nevadas öken...
Dessa förbannade tårar!
Jag är så jävla trött rent ut sagt på att hela tiden gå och spänna mig när kommer de...
Hastigt och (o)lustigt rinner de bara där, utan någon som helst föraning...

Har varit uppe hos mamma ikväll och allting har varit väldans bra, men så gick jag hem.. och väl innanför dörren kände jag bara det där välbekanta darret under ögonlocken.. har dock inte fällt någon tår än, men rätt vad det är så kommer de och jag får ta mitt pick o pack upp till mamsen igen, eftersom jag tydligen inte vågar möta känslan på egen hand...

...och där väntar ångesten
   med skyddsvästen på...

Som det kan vara ibland..
Nu tänker säkert ni som läser, varför lägga ut en sådan sak här.. är inte detta en sak för psykologen att reda ut?
Jo, och dit kommer jag också, så småningom..
Ge mig bara lite tid...