MrsElmo - The one and only

Har precis sagt hejdå till mamma och hennes väninna L som var här och checkade min lägenhet.. L alltså, inte mamma, då hon har varit här ett X antal ggr :o)
Vi hade jättemysigt, och åt baguette med potatissallad, ost och gurka.. TIll kaffet blev det "någon" cocostopp och en eller två cigarrer, de med skum och choklad.. mumma!
I inflyttningspresent fick jag ett presentkort på Hemtex vilket är alldeles perfekt nu när jag har hittat en del därinne som jag vill ha och nu när det är 50% på allt i butiken.. Kunde inte ha kommit lägligare..

Var och klippte mig igår också.
100:- för en klippning som inte ens en 500:-´s frisör skulle ha lyckats med..Jag går omkring och rufsar i det hela tiden och det känns så friskt och levande igen..
Tjejen som klippte mig var jättegullig, och är kusin till en vän.
Det kändes bra på alla sätt. Det var första gången jag var hemma hos henne(har dock träffat henne några ggr innan, men det är några år sen sist) och jag blev välkomnad med öppna armar, kaffe och trevligt "skitsnack" innan hon satte saxen i mitt hår.
Där är skillnaden på oss svenskar och invandrare, de är så gästvänliga och bjuder på vad de har medan vi kan säga åt våra barns gäster att vänta i dennes rum medan vi äter .
Innan jag skulle gå sa både hennes mamma och hon själv att jag och mamma var så välkomna tillbaka, detta trots att hennes mamma aldrig har träffat min mamma så.
Jag var på bra humör hela dagen efter att ha gått därifrån.
Skickade ett sms där jag skrev om hur nöjd jag är, och fick tillbaka ett sms som nästan gjorde mig tårögd. Henne skulle jag inte alls ha något emot att lära känna bättre men tyvärr finns nog inte den möjligheten då hon ska flytta.

Ibland undrar jag vad det är som gör att vi har fördomar om folk. Vi kan träffa en människa en gång och efter det tro att den människan är dum i huvudet, störd, dryg eller annat.
Eller så öppnar vi oss helt för den här människan och sen visar det sig att det var bland det dummaste man kan göra.
Istället borde man försöka gå in med öppna ögon när man ska träffa en ny person, umgås en stund, säga hejdå och sen träffas igen, innan man automatiskt avskriver människan ur ens liv. 
Tänk hur många människor som skulle ha kunnat berika ens liv, men då säger den lilla djävulen att "nej nej, den här personen är inget för dig"...
En annan sak som också är jävligt typiskt för oss är att vi har så svårt att ge komplimanger till folk och även att ta emot snälla ord. Jag vet med mig själv att jag helst undviker komplimanger om jag har klippt mig eller annat då uppmärksamheten jag får är jobbig. Jag vet ju aldrig vad man ska säga, räcker ett tack? Eller ska man göra ett utlägg?
Någon?