blablabla
Just nu känns livet rätt så slentrianmässigt och trist.. Vissa saker gör att jag inte riktigt kan se ljuset i slutet av tunneln, men jag får försöka följa min filosofi, det brukar lösa sig..
Var ner på stan idag med Frasse och vi kollade runt lite, sen bjöd hon mig på en macka då jag höll på att avlida av hunger :o)
På söndag anländer mormor till V-ås, ska bli kul att träffa henne igen.. det var ett tag sen nu.. Vid pingst ska jag och mamma åka ner och hälsa på hos dem.. skönt att slippa V-ås ett tag..
Nu ska jag fixa mat, annars döööööör jag...
På återseende!
Var ner på stan idag med Frasse och vi kollade runt lite, sen bjöd hon mig på en macka då jag höll på att avlida av hunger :o)
På söndag anländer mormor till V-ås, ska bli kul att träffa henne igen.. det var ett tag sen nu.. Vid pingst ska jag och mamma åka ner och hälsa på hos dem.. skönt att slippa V-ås ett tag..
Nu ska jag fixa mat, annars döööööör jag...
På återseende!
fan...
...jag måste bli en bättre människa...
...så är det bara...
Trevligt besök, trevligt bemötande och så fördomar...
Har precis sagt hejdå till mamma och hennes väninna L som var här och checkade min lägenhet.. L alltså, inte mamma, då hon har varit här ett X antal ggr :o)
Vi hade jättemysigt, och åt baguette med potatissallad, ost och gurka.. TIll kaffet blev det "någon" cocostopp och en eller två cigarrer, de med skum och choklad.. mumma!
I inflyttningspresent fick jag ett presentkort på Hemtex vilket är alldeles perfekt nu när jag har hittat en del därinne som jag vill ha och nu när det är 50% på allt i butiken.. Kunde inte ha kommit lägligare..
Var och klippte mig igår också.
100:- för en klippning som inte ens en 500:-´s frisör skulle ha lyckats med..Jag går omkring och rufsar i det hela tiden och det känns så friskt och levande igen..
Tjejen som klippte mig var jättegullig, och är kusin till en vän.
Det kändes bra på alla sätt. Det var första gången jag var hemma hos henne(har dock träffat henne några ggr innan, men det är några år sen sist) och jag blev välkomnad med öppna armar, kaffe och trevligt "skitsnack" innan hon satte saxen i mitt hår.
Där är skillnaden på oss svenskar och invandrare, de är så gästvänliga och bjuder på vad de har medan vi kan säga åt våra barns gäster att vänta i dennes rum medan vi äter .
Innan jag skulle gå sa både hennes mamma och hon själv att jag och mamma var så välkomna tillbaka, detta trots att hennes mamma aldrig har träffat min mamma så.
Jag var på bra humör hela dagen efter att ha gått därifrån.
Skickade ett sms där jag skrev om hur nöjd jag är, och fick tillbaka ett sms som nästan gjorde mig tårögd. Henne skulle jag inte alls ha något emot att lära känna bättre men tyvärr finns nog inte den möjligheten då hon ska flytta.
Ibland undrar jag vad det är som gör att vi har fördomar om folk. Vi kan träffa en människa en gång och efter det tro att den människan är dum i huvudet, störd, dryg eller annat.
Eller så öppnar vi oss helt för den här människan och sen visar det sig att det var bland det dummaste man kan göra.
Istället borde man försöka gå in med öppna ögon när man ska träffa en ny person, umgås en stund, säga hejdå och sen träffas igen, innan man automatiskt avskriver människan ur ens liv.
Tänk hur många människor som skulle ha kunnat berika ens liv, men då säger den lilla djävulen att "nej nej, den här personen är inget för dig"...
En annan sak som också är jävligt typiskt för oss är att vi har så svårt att ge komplimanger till folk och även att ta emot snälla ord. Jag vet med mig själv att jag helst undviker komplimanger om jag har klippt mig eller annat då uppmärksamheten jag får är jobbig. Jag vet ju aldrig vad man ska säga, räcker ett tack? Eller ska man göra ett utlägg?
Någon?
Vi hade jättemysigt, och åt baguette med potatissallad, ost och gurka.. TIll kaffet blev det "någon" cocostopp och en eller två cigarrer, de med skum och choklad.. mumma!
I inflyttningspresent fick jag ett presentkort på Hemtex vilket är alldeles perfekt nu när jag har hittat en del därinne som jag vill ha och nu när det är 50% på allt i butiken.. Kunde inte ha kommit lägligare..
Var och klippte mig igår också.
100:- för en klippning som inte ens en 500:-´s frisör skulle ha lyckats med..Jag går omkring och rufsar i det hela tiden och det känns så friskt och levande igen..
Tjejen som klippte mig var jättegullig, och är kusin till en vän.
Det kändes bra på alla sätt. Det var första gången jag var hemma hos henne(har dock träffat henne några ggr innan, men det är några år sen sist) och jag blev välkomnad med öppna armar, kaffe och trevligt "skitsnack" innan hon satte saxen i mitt hår.
Där är skillnaden på oss svenskar och invandrare, de är så gästvänliga och bjuder på vad de har medan vi kan säga åt våra barns gäster att vänta i dennes rum medan vi äter .
Innan jag skulle gå sa både hennes mamma och hon själv att jag och mamma var så välkomna tillbaka, detta trots att hennes mamma aldrig har träffat min mamma så.
Jag var på bra humör hela dagen efter att ha gått därifrån.
Skickade ett sms där jag skrev om hur nöjd jag är, och fick tillbaka ett sms som nästan gjorde mig tårögd. Henne skulle jag inte alls ha något emot att lära känna bättre men tyvärr finns nog inte den möjligheten då hon ska flytta.
Ibland undrar jag vad det är som gör att vi har fördomar om folk. Vi kan träffa en människa en gång och efter det tro att den människan är dum i huvudet, störd, dryg eller annat.
Eller så öppnar vi oss helt för den här människan och sen visar det sig att det var bland det dummaste man kan göra.
Istället borde man försöka gå in med öppna ögon när man ska träffa en ny person, umgås en stund, säga hejdå och sen träffas igen, innan man automatiskt avskriver människan ur ens liv.
Tänk hur många människor som skulle ha kunnat berika ens liv, men då säger den lilla djävulen att "nej nej, den här personen är inget för dig"...
En annan sak som också är jävligt typiskt för oss är att vi har så svårt att ge komplimanger till folk och även att ta emot snälla ord. Jag vet med mig själv att jag helst undviker komplimanger om jag har klippt mig eller annat då uppmärksamheten jag får är jobbig. Jag vet ju aldrig vad man ska säga, räcker ett tack? Eller ska man göra ett utlägg?
Någon?
En fjäder i luften...
Jag börjar fundera över hur det kommer sig att min mållinje alltid hinner passeras av någon annan...
Lite funderingar bara
Jag har kommit på att de mest intressanta människorna är de som lever på utkanten.. Inte precis som de i 100 höjdare, många där är riktiga.. extremister? Nej, inte såna utan jag syftar på dessa människor som dag ut och dag in lever på utsidan av vårt samhälle, på en plats där de inte syns..
Komplicerat?
Nej, inte särskilt.
Ta t.ex. Anna, 35 år.
Hon bor i en lägenhet i en storstad [eller en liten] med grannar på varje sida om sin lägenhet. Varenda dag passerar hon minst 2 grannar. Men de hälsar aldrig.
En dag försvinner Anna spårlöst. När polisen frågar grannarna om henne, så säger de: Vem? Har det bott en ung, söt tjej här, bredvid min dörr?
Nu behöver det ju inte bli så dramatiskt att hon bokstavligt talat försvinner , men vad jag menar är att det faktiskt bor folk runtomkring oss som vi aldrig skulle minnas ansiktet av om någon frågade oss om dem.
Hur kommer det sig att det är så? Att människor kan gå om en på gatan utan att vi får veta ett skit om dem.
Tänk, varje människa är ett enastående mästerverk, varje människas liv en otrolig historiebok...
En annan sak jag har tänkt på är, hur kommer det sig att vi tar åt oss mer av att våra vänner har en dålig dag än en kassörska?
Jag menar, om jag är på en affär och kassörskan är otrevlig så visst, jag är sur i några timmar efteråt [men det är jag, och jag är en aning långsint] men sen går det över, sen tänker jag inte mer på henne än vad jag åt för 2 veckor sen.
Är däremot en av mina vänner snäsiga och tjuriga en dag så kan jag grubbla ihjäl mig i flera veckor tills personen säger vad det är. Jag kan ta åt mig personligen av att en kompis låter mig vara den första som får ta emot mjölken när den rinner över i bägaren. Egentligen kanske det inte ens gällde mig, utan en oväntad räkning som damp ner i brevlådan. Jag råkades bara vara på plats vid fel tidpunkt?
Förstår ni?
Beror det på att man står känslomässigt ens vänner nära och kassörskan enbart är en person man byter handling med? Eller beror det på att man oftast har förhoppningar om att ens vänner jämt ska vara på tiptophumör?
Ja, inte vet jag.. Jag vet bara att jag är väldigt tacksam över att ha en del nära och kära som jag kan bli arg på ibland och muttra över i ensamhet ibland.. Men också att jag har några som jag vet älskar mig för den jag är, vilket självklart är detsamma..
Puss på mina kottar!
[Dagens citat: "Kattens favoritmat är spagetti och musbullar]
Komplicerat?
Nej, inte särskilt.
Ta t.ex. Anna, 35 år.
Hon bor i en lägenhet i en storstad [eller en liten] med grannar på varje sida om sin lägenhet. Varenda dag passerar hon minst 2 grannar. Men de hälsar aldrig.
En dag försvinner Anna spårlöst. När polisen frågar grannarna om henne, så säger de: Vem? Har det bott en ung, söt tjej här, bredvid min dörr?
Nu behöver det ju inte bli så dramatiskt att hon bokstavligt talat försvinner , men vad jag menar är att det faktiskt bor folk runtomkring oss som vi aldrig skulle minnas ansiktet av om någon frågade oss om dem.
Hur kommer det sig att det är så? Att människor kan gå om en på gatan utan att vi får veta ett skit om dem.
Tänk, varje människa är ett enastående mästerverk, varje människas liv en otrolig historiebok...
En annan sak jag har tänkt på är, hur kommer det sig att vi tar åt oss mer av att våra vänner har en dålig dag än en kassörska?
Jag menar, om jag är på en affär och kassörskan är otrevlig så visst, jag är sur i några timmar efteråt [men det är jag, och jag är en aning långsint] men sen går det över, sen tänker jag inte mer på henne än vad jag åt för 2 veckor sen.
Är däremot en av mina vänner snäsiga och tjuriga en dag så kan jag grubbla ihjäl mig i flera veckor tills personen säger vad det är. Jag kan ta åt mig personligen av att en kompis låter mig vara den första som får ta emot mjölken när den rinner över i bägaren. Egentligen kanske det inte ens gällde mig, utan en oväntad räkning som damp ner i brevlådan. Jag råkades bara vara på plats vid fel tidpunkt?
Förstår ni?
Beror det på att man står känslomässigt ens vänner nära och kassörskan enbart är en person man byter handling med? Eller beror det på att man oftast har förhoppningar om att ens vänner jämt ska vara på tiptophumör?
Ja, inte vet jag.. Jag vet bara att jag är väldigt tacksam över att ha en del nära och kära som jag kan bli arg på ibland och muttra över i ensamhet ibland.. Men också att jag har några som jag vet älskar mig för den jag är, vilket självklart är detsamma..
Puss på mina kottar!
[Dagens citat: "Kattens favoritmat är spagetti och musbullar]
Blandat kompot...
Kollade på en snutt på Passion of the Christ häromdagen, och den var så ruggig.. T.o.m mamma satt med öppen mun och bara gapade.. Hon som inte tror..
Jag har i hela mitt liv varit ateist, eller IckeTroende om du vill säga så..
Mitt kall har varit Ödet, det ödet vill att du ska göra med ditt liv, det händer också...
Men på senare år har jag börjat fundera... Något måste ju finnas som håller jorden i shack.. För vore det för människan så skulle vi ha bombat sönder vår planet för länge sen...
Men för att byta samtalsämne.. Nu har solen varit här och hälsat på ett tag.. Värmen ska tydligen hålla i sig till måndag, sen vänder det och det blir ca 8 grader...
Det är en jobbig månad det här, man vet aldrig vad som komma skall..
Det jag däremot vet är att jag inte behöver oroa mig för björkpollen på några veckor, då jag var och tog en spruta i rumpan [ajaj] igår och poff sa det så var allergin borta.. Synd bara att den inte hjälper mot katter.. :o/
Dyr var sprutjäkeln så jag hoppas den räcker längre än sina 6 veckor..
Och så för att avsluta så ska jag nu berätta om min hund..
Nej, jag har ingen än så ni behöver inte oroa er..
Men den dagen kommer då jag slipper tjata om alla söta Russllar jag ser på stan.. Då har jag en egen, även om jag så får vänta i 10 år..
Han ska heta Elmo [ville först döpa stackarn till Jack Daniels, rockigt värre.. men jag har blivit nerröstad], helst vara lite brund/svart/vitfläckad och bara vara min alldeles egna..
Jag saknar någon att prata med på kvällen, att få klappa om och bry mig om.. Helt enkelt någon som jag vet älskar mig villkorslöst och som jag älskar villkorslöst..
Söt sida att gå in på för den som är intresserade av Jack Russell Terrier:
http://www.jackrussell.nu/
Jag har i hela mitt liv varit ateist, eller IckeTroende om du vill säga så..
Mitt kall har varit Ödet, det ödet vill att du ska göra med ditt liv, det händer också...
Men på senare år har jag börjat fundera... Något måste ju finnas som håller jorden i shack.. För vore det för människan så skulle vi ha bombat sönder vår planet för länge sen...
Men för att byta samtalsämne.. Nu har solen varit här och hälsat på ett tag.. Värmen ska tydligen hålla i sig till måndag, sen vänder det och det blir ca 8 grader...
Det är en jobbig månad det här, man vet aldrig vad som komma skall..
Det jag däremot vet är att jag inte behöver oroa mig för björkpollen på några veckor, då jag var och tog en spruta i rumpan [ajaj] igår och poff sa det så var allergin borta.. Synd bara att den inte hjälper mot katter.. :o/
Dyr var sprutjäkeln så jag hoppas den räcker längre än sina 6 veckor..
Och så för att avsluta så ska jag nu berätta om min hund..
Nej, jag har ingen än så ni behöver inte oroa er..
Men den dagen kommer då jag slipper tjata om alla söta Russllar jag ser på stan.. Då har jag en egen, även om jag så får vänta i 10 år..
Han ska heta Elmo [ville först döpa stackarn till Jack Daniels, rockigt värre.. men jag har blivit nerröstad], helst vara lite brund/svart/vitfläckad och bara vara min alldeles egna..
Jag saknar någon att prata med på kvällen, att få klappa om och bry mig om.. Helt enkelt någon som jag vet älskar mig villkorslöst och som jag älskar villkorslöst..
Söt sida att gå in på för den som är intresserade av Jack Russell Terrier:
http://www.jackrussell.nu/
Uscha..
Jag tror jag håller på att bli sjuk, på riktigt den här gången.. Känns som förkylningen har lyckats sätta sina klor i mig..
På begäran..
.. så ska jag nu klottra ner torsdagens äventyr också..
Eftersom jag börjar undra om jag var snorfull då, när jag inget minns av torsdagen så blir jag mer eller mindre tvungen att tänka efter riktigt ordentligt..
Jag slaggade ju som sagt hos Jeeves natten mellan onsdag-torsdag... Ja, just det ja, nu minns jag något här..
Jag vaknade självmant runt 10:00, och var akut pissnödig .. Jag klev upp, det var alldeles tyst i lägenheten..
Det var först när jag hade klarnat till som jag insåg att Jenny inte var uppe än.. Vilken seger, Mikkiz var på tårna först! Det har nog aldrig hänt tidigare.. Jag minns en gång när jag sov där och J väckte mig på morgonen.. Efter att ha pratat med mig i ca en kvart så sa hon:
Du får fortsätta sova om du vill..
Näreå, sa jag kaxigt.. Sen minns jag inget mer förrän jag vaknade 1½ timme senare..
Men tillbaka till torsdagen...
-rotar i hjärnarkivet-
Shit, har glömt.. vänta.. jag ska pilla i mig lite käk, så kanske minnet återvänder..
-trallar ut i köket-
Sådär ja.. Nu minns jag allting glasklart.. eller i alla fall det relevanta..
Vi gjorde oss i ordning, Jenny satte upp påskpynt och så for vi..
Vi trallade till Åhlens där vi mötte upp en synbart tunn S och därifrån tog vi oss till Hurtigs där vi intog vår lunch. Både jag och Jeeves kastade i oss maten, som om någon skulle sno den för oss.. Dock lämnade jag kvar den inte så mumsiga mozzarellan, som envist försökte stirra ut mig med sin feta, vita kropp.. Jag förstår inte tjusningen med att äta mozzarella som inte är söndersmulad.. Smakar ju bara plast!
Efter maten bebischockades vår vän, då J valde att berätta om sin framtid.. S var i chock flera timmar därefter...
Efter att ha letat efter ett fik med soyamjölk [har upptäckt att jag inte kan dricka komjölk :o/] vilket inte är det lättaste, så träffade vi en slutarbetat Therese. Så fort vi satte oss ner gick luften ur oss, alla såg ut som levande lik..
S stack efter ett tag, då hon fick oväntat besök och jag, Jeeves och Therese började röra på oss...
Vi splittrades vid tunnelbanan och jag och Therese åkte hem, efter att ha vinkat hejdå till Jenny..
Tror jag har fått med allt nu..
Ska plugga lite, kolla på Desperata Husfruar lite, äta ett äpple lite, städa lite och sen sova..
På återseende!
Eftersom jag börjar undra om jag var snorfull då, när jag inget minns av torsdagen så blir jag mer eller mindre tvungen att tänka efter riktigt ordentligt..
Jag slaggade ju som sagt hos Jeeves natten mellan onsdag-torsdag... Ja, just det ja, nu minns jag något här..
Jag vaknade självmant runt 10:00, och var akut pissnödig .. Jag klev upp, det var alldeles tyst i lägenheten..
Det var först när jag hade klarnat till som jag insåg att Jenny inte var uppe än.. Vilken seger, Mikkiz var på tårna först! Det har nog aldrig hänt tidigare.. Jag minns en gång när jag sov där och J väckte mig på morgonen.. Efter att ha pratat med mig i ca en kvart så sa hon:
Du får fortsätta sova om du vill..
Näreå, sa jag kaxigt.. Sen minns jag inget mer förrän jag vaknade 1½ timme senare..
Men tillbaka till torsdagen...
-rotar i hjärnarkivet-
Shit, har glömt.. vänta.. jag ska pilla i mig lite käk, så kanske minnet återvänder..
-trallar ut i köket-
Sådär ja.. Nu minns jag allting glasklart.. eller i alla fall det relevanta..
Vi gjorde oss i ordning, Jenny satte upp påskpynt och så for vi..
Vi trallade till Åhlens där vi mötte upp en synbart tunn S och därifrån tog vi oss till Hurtigs där vi intog vår lunch. Både jag och Jeeves kastade i oss maten, som om någon skulle sno den för oss.. Dock lämnade jag kvar den inte så mumsiga mozzarellan, som envist försökte stirra ut mig med sin feta, vita kropp.. Jag förstår inte tjusningen med att äta mozzarella som inte är söndersmulad.. Smakar ju bara plast!
Efter maten bebischockades vår vän, då J valde att berätta om sin framtid.. S var i chock flera timmar därefter...
Efter att ha letat efter ett fik med soyamjölk [har upptäckt att jag inte kan dricka komjölk :o/] vilket inte är det lättaste, så träffade vi en slutarbetat Therese. Så fort vi satte oss ner gick luften ur oss, alla såg ut som levande lik..
S stack efter ett tag, då hon fick oväntat besök och jag, Jeeves och Therese började röra på oss...
Vi splittrades vid tunnelbanan och jag och Therese åkte hem, efter att ha vinkat hejdå till Jenny..
Tror jag har fått med allt nu..
Ska plugga lite, kolla på Desperata Husfruar lite, äta ett äpple lite, städa lite och sen sova..
På återseende!