Pust, stånk och stön..
Sådär då.. nu har jag dammat hela lägenheten, diskat och tvättat.. Nu är det bara dammsugning och skurning kvar..pust..
Lyssnar på Nickelback´´s Saving me och låter hela byggnaden ta del... Den är så grymt bra...
Självklart blir det några låtar med Kalle Baah också.. Blev helt frälst efter att ha varit och lyssnat på dem för någon vecka sen..
Fick brev idag om att den 3/6-06 ska jag infinna mig på lasarettet/psyk för att äntligen kanske få börja på Samverkansprojektet som jag har gått och väntat på.. Nu kanske saker och ting börjar rulla...
Det ska bli spännande, samtidigt som det är grymt nervöst.. Men det är väl så det ska vara.
Ska ner till mamsen snart, och ringa ett samtal... Efter det måste jag åka och köpa frimärken, måste posta brev till CSN.. sucka...Jag går och väntar fortfarande på besked om mina andra pengar, som inte verkar dyka upp..suckelisuckar... Jag är så trött på alla papper och skit som kommer iomd att jag fortfarande går på soc.
Det är fan i mig inte lätt att vara människa ibland..
Mikkiz upplever återigen sina fjortisår...
såhär en vecka efteråt så känns allting likadant...
Nu har det gått en vecka sen det omtumlande mötet.. Läste precis Jennys blogg och höll på att skratta ihjäl mig, hon hade lyckats fånga kvällen på ett snyggt sätt och jag läste, skrattade och grät, läste, skrattade så att jag grät.. Jag skrev till henne, "jag skrattar högt för mig själv (och åt mig själv)".. Jeeses, vilken kväll det var alltså... Trots att jag inte känner mig fullt så "hel" som jag gjorde innan vi gav oss iväg, så var det en helt klart lyckad kväll.. Jag tänker inte skriva om den, man kan läsa om hela kvällen på Jenny´s blogg, där det står utförligt, svart på vitt..
Jag har sagt det förr och säger det igen, Jenny är fan en av de få som jag alltid kan räkna med något upptåg ifrån.. Man vet aldrig vad som komma skall...Precis som i igår..
Det var helt galet..
Det hela började med att vi hade så sjukt (lånat ord från Jenny) tråkigt att vi mer eller mindre bara satt och stirrade på varandra.. Sen tog vi en sväng till Ica och köpte en sallad till mig, en baguette till Jenny.. Sakta men säkert fick vi i oss vår mat, med då-och-då blickar ut på vädret som inte tilltalade oss för 5 öre..
Vid 17:00 tiden bestämde vi oss för att gå över till henne och tråka, inte sagt med ord men det syntes nog på oss vilket humör vi var på..
Efter mycket tjat från min sida över hur tråkigt jag hade, så kom Jenny med den smarta ideén att åka till Systembolaget, även kallat "Gröna Skylten" (det kanske var förr, men men)...
Inom loppet av en halvtimme hann vi:
-Kissa
-Hämta våra cyklar
-Akuttrampa upp på stan (normaltid: 10 minuter, vår tid: 4 minuter)
-Handla det vi skulle ha
Det var rätt bra jobbat... För vi kom på ideén 30 minuter innan S stängde.. Smart-as, not..
Tillbaka till henne, där vi började lugnt för att sen öka takten.. Ingen ska komma och påstå att man tänker logiskt när man blandar vin, öl, cider och Barcardi Breezer, men så har vi ju våra 14izdagar ibland och då får det braka loss...
Efter några glas cider och Barcardi fick vi för oss ideén att morska upp oss och ringa min ♥, L.
För att göra en vääldigt lång histora kort, det blev en hel del telefonsamtal och sms.. Först lät det positivt, han tänkte dyka upp.. -Mikkiz blev glad-
Men sen ändrade han sig plötsligt, då det som tidigare under kvällen hade varit hans kompis nu var hans flickvän..Rötägg, säger det någonting? -Mikkiz mulnade till-
Det hela slutade iaf med att han inte dök upp då han hade sin flickvän hos sig och Jenny hade inte en tanke på att släppa in henne innanför sin dörr.. Tack vännen, jag hade nog ångrat mig om det hade hänt.. :o) Men till saken hör att vi inte ville ge oss riktigt ( eller det kanske var jag som inte ville ge upp hoppet, vad vet jag) och testade att ringa ytterligare en gång.. "Abonnenten du söker".. Blää..
Då lade vi ner hela idéen och bestämde oss för att cykla upp på stan, bara sådär klockan 0100 på natten.. Jag skrattade så jag grät nästan innan vi var nere, för tänk om vi hade blivit tagna av snuten för styrstångsfylla..Haha.. vilken syn...
Men som mamma sa, det är sånt där man ska göra.. det är kul och oskyldigt..
Jag uppdaterar mer imorgon.. Nu ska jag antingen lägga mig och sova till Kalle Baah, eller somna till CSI..
..Jag tror att Gud precis förlorade en ängel...
Nu har det gått en vecka sen det omtumlande mötet.. Läste precis Jennys blogg och höll på att skratta ihjäl mig, hon hade lyckats fånga kvällen på ett snyggt sätt och jag läste, skrattade och grät, läste, skrattade så att jag grät.. Jag skrev till henne, "jag skrattar högt för mig själv (och åt mig själv)".. Jeeses, vilken kväll det var alltså... Trots att jag inte känner mig fullt så "hel" som jag gjorde innan vi gav oss iväg, så var det en helt klart lyckad kväll.. Jag tänker inte skriva om den, man kan läsa om hela kvällen på Jenny´s blogg, där det står utförligt, svart på vitt..
Jag har sagt det förr och säger det igen, Jenny är fan en av de få som jag alltid kan räkna med något upptåg ifrån.. Man vet aldrig vad som komma skall...Precis som i igår..
Det var helt galet..
Det hela började med att vi hade så sjukt (lånat ord från Jenny) tråkigt att vi mer eller mindre bara satt och stirrade på varandra.. Sen tog vi en sväng till Ica och köpte en sallad till mig, en baguette till Jenny.. Sakta men säkert fick vi i oss vår mat, med då-och-då blickar ut på vädret som inte tilltalade oss för 5 öre..
Vid 17:00 tiden bestämde vi oss för att gå över till henne och tråka, inte sagt med ord men det syntes nog på oss vilket humör vi var på..
Efter mycket tjat från min sida över hur tråkigt jag hade, så kom Jenny med den smarta ideén att åka till Systembolaget, även kallat "Gröna Skylten" (det kanske var förr, men men)...
Inom loppet av en halvtimme hann vi:
-Kissa
-Hämta våra cyklar
-Akuttrampa upp på stan (normaltid: 10 minuter, vår tid: 4 minuter)
-Handla det vi skulle ha
Det var rätt bra jobbat... För vi kom på ideén 30 minuter innan S stängde.. Smart-as, not..
Tillbaka till henne, där vi började lugnt för att sen öka takten.. Ingen ska komma och påstå att man tänker logiskt när man blandar vin, öl, cider och Barcardi Breezer, men så har vi ju våra 14izdagar ibland och då får det braka loss...
Efter några glas cider och Barcardi fick vi för oss ideén att morska upp oss och ringa min ♥, L.
För att göra en vääldigt lång histora kort, det blev en hel del telefonsamtal och sms.. Först lät det positivt, han tänkte dyka upp.. -Mikkiz blev glad-
Men sen ändrade han sig plötsligt, då det som tidigare under kvällen hade varit hans kompis nu var hans flickvän..Rötägg, säger det någonting? -Mikkiz mulnade till-
Det hela slutade iaf med att han inte dök upp då han hade sin flickvän hos sig och Jenny hade inte en tanke på att släppa in henne innanför sin dörr.. Tack vännen, jag hade nog ångrat mig om det hade hänt.. :o) Men till saken hör att vi inte ville ge oss riktigt ( eller det kanske var jag som inte ville ge upp hoppet, vad vet jag) och testade att ringa ytterligare en gång.. "Abonnenten du söker".. Blää..
Då lade vi ner hela idéen och bestämde oss för att cykla upp på stan, bara sådär klockan 0100 på natten.. Jag skrattade så jag grät nästan innan vi var nere, för tänk om vi hade blivit tagna av snuten för styrstångsfylla..Haha.. vilken syn...
Men som mamma sa, det är sånt där man ska göra.. det är kul och oskyldigt..
Jag uppdaterar mer imorgon.. Nu ska jag antingen lägga mig och sova till Kalle Baah, eller somna till CSI..
..Jag tror att Gud precis förlorade en ängel...
My own Devil, mr Red Head
Fick en astuff liten djävul av Jeeves bror igår..Jättegulligt.. Jag bar med honom överallt och pratade med honom... trodde hon skulle skämmas ögonen ur sig.. men efter att ha fått lite ölspill över sig och cigarettrök så står han nu i tryggt förvar i mitt fönster och vaktar... :o)
(detta är några timmar före han adopteras av mig)
(detta är några timmar före han adopteras av mig)
Naivitet och omtumlande möte, 7 år senare
det är ödet som avgör...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta ang. kvällen som har varit...Allting har varit rena kaoset, eller ska vi säga "hjärtekrossande" kanske?
Jag fick äntligen, efter alla dessa år, träffa Honom igen. Men jag vet inte om jag ska se tillbaka på kvällen som positiv eller negativ. Han var inte densamma som för 7 år sen, och kanske är det jag som är naiv när jag tror att folk stannar i tiden precis som jag? Och vad kan jag räkna med, det har hänt så mycket sen dess.. Men det var iaf kul att se honom, då han fortfarande är en del av mina minnen.
Vi snackade lite och även då det verkade som han var uppe i det blå och svävade så hoppas jag iaf att något stannade kvar.. Vissa sekunder verkade det iaf som han visste var han var någonstans, och man får väl vara glad för det lilla.
Helst hade jag velat kasta mig om halsen på honom och sagt allt det där man inte säger till främmande människor (som han faktiskt är, oavsett vad jag vill eller inte)..
Men jag behärskade mig och försökte bete mig sansat.
Kvällen var i största del, helt lyckad bortsett från vissa faktorer.. men så är det väl alltid..
Som en åsna mellan en taggtrådsrulle och en hösäck.. Det finns vissa saker som jag inte är på det klara med, riktigt än...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta ang. kvällen som har varit...Allting har varit rena kaoset, eller ska vi säga "hjärtekrossande" kanske?
Jag fick äntligen, efter alla dessa år, träffa Honom igen. Men jag vet inte om jag ska se tillbaka på kvällen som positiv eller negativ. Han var inte densamma som för 7 år sen, och kanske är det jag som är naiv när jag tror att folk stannar i tiden precis som jag? Och vad kan jag räkna med, det har hänt så mycket sen dess.. Men det var iaf kul att se honom, då han fortfarande är en del av mina minnen.
Vi snackade lite och även då det verkade som han var uppe i det blå och svävade så hoppas jag iaf att något stannade kvar.. Vissa sekunder verkade det iaf som han visste var han var någonstans, och man får väl vara glad för det lilla.
Helst hade jag velat kasta mig om halsen på honom och sagt allt det där man inte säger till främmande människor (som han faktiskt är, oavsett vad jag vill eller inte)..
Men jag behärskade mig och försökte bete mig sansat.
Kvällen var i största del, helt lyckad bortsett från vissa faktorer.. men så är det väl alltid..
Som en åsna mellan en taggtrådsrulle och en hösäck.. Det finns vissa saker som jag inte är på det klara med, riktigt än...
Brevet, Nejtack och Where the action is...
jag kliar mig i ögonen, och inser plötsligt.. världen är fortfarande grusig...
Jag sitter spänt och väntar på att posten ska komma.. Det är samma visa varenda dag, jag är som en hund..
Mitt brev borde vara på g snart, det brev som kanske kan ge mig en lättare framtid.
På tal om brev, jag måste få iväg brevet till Sthlm´s stadsmissions folkhögskola, ge dem beskedet att jag väljer att inte gå där. Fick inget vidare första intryck, då jag var där sist och jag skulle ändå bara slösa CSN på att gå en utbildning som inte ger något i slutänden..
Väntar på besked däremot från KY, vilket jag tror kommer bli ett stort NEJ, då de söker folk 25 år och uppåt... men man kan alltid chansa.. för vem vill inte växa som människa?
Runtomkring mig får folk allt vad de pekar på.. De vet vad de vill och kommer dit eftersom de är födda med guldsken i mun. Sen undrar de varför man är så "bitter" över att inget går som jag vill. De ser inte att mitt självförtroende sjunker för varje gång de klättrar på karriärstegen, och att jag ofta får tvinga mig själv att förstå att det inte är pga att jag är värdelös som jag inte har något jobb, eller går någon utbildning... Jag har bara haft otur helt enkelt.. Men det är svårt..
Den 9:e augusti, då jävlar.. Då tar jag och Jeeves vårt pick och pack och sticker iväg på Where the action is.. eller drar och drar.. det är i sthlm så, så katastrofalt långt är det inte... Håller på att spara pengar nu, så jag har råd att åka.. Det ska bli så kul, med tanke på att det inte blir något KALAS i år, som hittills har varit något av en tradition, trots att det har varit några glapp mellan år här och där... Men iaf så är det nytt för oss att svika KALAS, men vad gör man? Vi måste ju få känna att vi lever någon gång :o)
Vi kan bara inte låta Backyard Babies spela, utan att vi är där och stöttar dem. Det går inte för sig..
Det ska iaf bli väldigt skönt att bara få umgås med Rocksyster och vistas bland andra som delar samma intresse.. Känslan går inte att beskriva, man måste vara där, på plats och uppleva det själv.
Jag sitter spänt och väntar på att posten ska komma.. Det är samma visa varenda dag, jag är som en hund..
Mitt brev borde vara på g snart, det brev som kanske kan ge mig en lättare framtid.
På tal om brev, jag måste få iväg brevet till Sthlm´s stadsmissions folkhögskola, ge dem beskedet att jag väljer att inte gå där. Fick inget vidare första intryck, då jag var där sist och jag skulle ändå bara slösa CSN på att gå en utbildning som inte ger något i slutänden..
Väntar på besked däremot från KY, vilket jag tror kommer bli ett stort NEJ, då de söker folk 25 år och uppåt... men man kan alltid chansa.. för vem vill inte växa som människa?
Runtomkring mig får folk allt vad de pekar på.. De vet vad de vill och kommer dit eftersom de är födda med guldsken i mun. Sen undrar de varför man är så "bitter" över att inget går som jag vill. De ser inte att mitt självförtroende sjunker för varje gång de klättrar på karriärstegen, och att jag ofta får tvinga mig själv att förstå att det inte är pga att jag är värdelös som jag inte har något jobb, eller går någon utbildning... Jag har bara haft otur helt enkelt.. Men det är svårt..
Den 9:e augusti, då jävlar.. Då tar jag och Jeeves vårt pick och pack och sticker iväg på Where the action is.. eller drar och drar.. det är i sthlm så, så katastrofalt långt är det inte... Håller på att spara pengar nu, så jag har råd att åka.. Det ska bli så kul, med tanke på att det inte blir något KALAS i år, som hittills har varit något av en tradition, trots att det har varit några glapp mellan år här och där... Men iaf så är det nytt för oss att svika KALAS, men vad gör man? Vi måste ju få känna att vi lever någon gång :o)
Vi kan bara inte låta Backyard Babies spela, utan att vi är där och stöttar dem. Det går inte för sig..
Det ska iaf bli väldigt skönt att bara få umgås med Rocksyster och vistas bland andra som delar samma intresse.. Känslan går inte att beskriva, man måste vara där, på plats och uppleva det själv.
Tyvärr så är det ingen åldersgräns på Where the.. så man får stå ut med att det kommer springa lösa fjortisar runt ens ben.
Men Livet kan vara ganska häftigt ibland..
Men Livet kan vara ganska häftigt ibland..
Avslutning, trevligt med Jeeves och Allsång på Löga
solen skiner.. vad mer kan man begära?
De säger att utseendet inte betyder allt.. men ibland har de fel så det smäller om det. Jag var nämligen på 9:ornas avslutning idag och de var så stiliga allihopa. Jag minns när jag själv slutade 9:an, alla kom i vanliga kläder precis som "vadå, det är väl inget särskilt med att sluta 9:an" -axelryckning- Men idag var alla så fina, att mina ögon tårades.
En kompis lillebror slutade och det var kul att se honom i annat än "slit-o-släng"-kläder. Kul också att vara med när han slutar då jag fortfarande minns honom som en liten fjärt.. Vilket han nog kommer hata att jag nämner, för han har hört det från mig ett antal ggr nu hehe...
Förutöver honom så var de andra också vackra, och hade med omsorg stått framför spegeln på morgonen och gjort sig fina. Fina för att avsluta sista året på högstadiet.. Vilket känsla det måste vara...Själv har jag bara minnen av att några idioter satt och skrek saker när jag hämtade mitt betyg.. Men men, idag skrattar jag åt det.
Programmet bestod av några ord från rektorn, körsång, allsång och så två tjejer som sjöng (var för sig), efter att några killar hade uppträtt med sitt band. En av tjejerna var otroligt duktig på att sjunga. Hon framförde Wheatus´s "Teenage Dirtbag" med sådan inlevelse att man fick gåshud. Killarna var också väldigt duktiga, jag tycker att det är kul att de använder sig av kreativiteten på ett bra sätt.. Med lite träning så kan de bli riktigt bra.
Eftermiddagen spenderade jag tillsammans med Jeeves och Jeeves´s mamma . Jag åt sallad hos dem, (gulligt av dem att tänka på mig, jag blir rörd) och satt en stund på balkongen för att smälta maten. Sen kom Jeeves´s mormor och vi tog alla sällskap upp på ett berg i närheten och satte oss ner med fikakorgen. Riktigt najz var det. Även mamsen kom förbi senare.. najzbajz..
Imorgon ska jag på "Allsång på Löga" med mamma och en annan kompis.. Det började förra året och nu har de tydligen planerat att göra detta till en tradition. Mina stackars öron får stå ut med en del men det är det värt.. om inte annat för att få se lite folk..
Nähepp, nu ska jag ta och kolla på Simpsons och sen hoppa in i en dusch.. igen..
//Mrs Fraggel - i ur och skur
De säger att utseendet inte betyder allt.. men ibland har de fel så det smäller om det. Jag var nämligen på 9:ornas avslutning idag och de var så stiliga allihopa. Jag minns när jag själv slutade 9:an, alla kom i vanliga kläder precis som "vadå, det är väl inget särskilt med att sluta 9:an" -axelryckning- Men idag var alla så fina, att mina ögon tårades.
En kompis lillebror slutade och det var kul att se honom i annat än "slit-o-släng"-kläder. Kul också att vara med när han slutar då jag fortfarande minns honom som en liten fjärt.. Vilket han nog kommer hata att jag nämner, för han har hört det från mig ett antal ggr nu hehe...
Förutöver honom så var de andra också vackra, och hade med omsorg stått framför spegeln på morgonen och gjort sig fina. Fina för att avsluta sista året på högstadiet.. Vilket känsla det måste vara...Själv har jag bara minnen av att några idioter satt och skrek saker när jag hämtade mitt betyg.. Men men, idag skrattar jag åt det.
Programmet bestod av några ord från rektorn, körsång, allsång och så två tjejer som sjöng (var för sig), efter att några killar hade uppträtt med sitt band. En av tjejerna var otroligt duktig på att sjunga. Hon framförde Wheatus´s "Teenage Dirtbag" med sådan inlevelse att man fick gåshud. Killarna var också väldigt duktiga, jag tycker att det är kul att de använder sig av kreativiteten på ett bra sätt.. Med lite träning så kan de bli riktigt bra.
Eftermiddagen spenderade jag tillsammans med Jeeves och Jeeves´s mamma . Jag åt sallad hos dem, (gulligt av dem att tänka på mig, jag blir rörd) och satt en stund på balkongen för att smälta maten. Sen kom Jeeves´s mormor och vi tog alla sällskap upp på ett berg i närheten och satte oss ner med fikakorgen. Riktigt najz var det. Även mamsen kom förbi senare.. najzbajz..
Imorgon ska jag på "Allsång på Löga" med mamma och en annan kompis.. Det började förra året och nu har de tydligen planerat att göra detta till en tradition. Mina stackars öron får stå ut med en del men det är det värt.. om inte annat för att få se lite folk..
Nähepp, nu ska jag ta och kolla på Simpsons och sen hoppa in i en dusch.. igen..
//Mrs Fraggel - i ur och skur
Äntligen...
får jag upprättelse efter alla år som en fattig kyrkråtta....
Buhu, mitt liv förkortades med en kvart igår natt...
Ka-ta-strof!
Jag missade en kvart av M*A*S*H igår, och är helt knäckt.. Jag missade alltså en kvart av mitt liv!
Satte videon på inspelning, för jag lyckades inte hålla mig vaken.. och i morse när jag skulle kolla på det, så inser jag att bandet inte hade räckt och alltså lagt av när halva delen av M*A*S*H skulle fotsätta efter reklamen..
Jag missade en kvart av M*A*S*H igår, och är helt knäckt.. Jag missade alltså en kvart av mitt liv!
Satte videon på inspelning, för jag lyckades inte hålla mig vaken.. och i morse när jag skulle kolla på det, så inser jag att bandet inte hade räckt och alltså lagt av när halva delen av M*A*S*H skulle fotsätta efter reklamen..
Idag är en dag, honnör, och promenad...
vem sa att man blir lycklig av pengar..?
Idag är det en såndär dag, när solen skiner och saker och ting känns skapligt bra.. Bortsett från ordet "pengar" som alltid tycks kretsa i mitt huvud. De räcker aldrig särskilt länge, men jag lever, det får väl räknas som en tillgång? Eller tar soc med det i beräkningen och drar av alla lyckodagar i sina papper? Vad vet jag? Jag mår bara så dåligt när jag alltid måste tacka nej till saker för att jag inte har råd, eller måste spara i månader för att göra saker som andra kan betala på en och samma månad.. men slutpratat om mig..
Min mormor är en ängel, för hon finns där när man behöver henne.. Jag är henne tacksam för att hon fanns här i v-ås hos mig när jag låg på botten och simmade.. Efter att ha fått några kallsupar av bottenlera, och nästan drunknat så kom hon med sina hjälpande händer och drog upp mig..
Min mamma var också med och gav mig första hjälpen, uppe på land..
Därför blir jag så ledsen när jag inte kan hjälpa henne med ekonomin, med kärleken, med allt annat som kretsar i hennes huvud...Fördelen är väl att hon har ett jobb att gå till, ett jobb som hon trivs med och som gör att hon håller sig ovanför ytan.. för hur mycket jag än finns där, så behöver hon vuxna människor omkring sig..
Jag tar av hatten och gör en honnör för henne, för att hon fortfarande låter bli det som en gång höll på att trasa sönder allt omkring henne.. Min mamma förtjänar en hel arme av kramar och omtanke.. Samma sak med min mormor.. De två kvinnor som betyder allt för mig!
Jag är också välsignad med fina vänner som gör att mina dagar känns lättare än vanligt... Jeeves, min rocksyster och äventyrskamrat.. Min festivalpolare i vårt och torrt.. Löv you, always...
Nu ska jag strax dra på mig byxor och tröja och ge mig ut på en promenad i det fina vädret.. För det är iaf något jag kan unna mig, som arbetslös...
Idag är det en såndär dag, när solen skiner och saker och ting känns skapligt bra.. Bortsett från ordet "pengar" som alltid tycks kretsa i mitt huvud. De räcker aldrig särskilt länge, men jag lever, det får väl räknas som en tillgång? Eller tar soc med det i beräkningen och drar av alla lyckodagar i sina papper? Vad vet jag? Jag mår bara så dåligt när jag alltid måste tacka nej till saker för att jag inte har råd, eller måste spara i månader för att göra saker som andra kan betala på en och samma månad.. men slutpratat om mig..
Min mormor är en ängel, för hon finns där när man behöver henne.. Jag är henne tacksam för att hon fanns här i v-ås hos mig när jag låg på botten och simmade.. Efter att ha fått några kallsupar av bottenlera, och nästan drunknat så kom hon med sina hjälpande händer och drog upp mig..
Min mamma var också med och gav mig första hjälpen, uppe på land..
Därför blir jag så ledsen när jag inte kan hjälpa henne med ekonomin, med kärleken, med allt annat som kretsar i hennes huvud...Fördelen är väl att hon har ett jobb att gå till, ett jobb som hon trivs med och som gör att hon håller sig ovanför ytan.. för hur mycket jag än finns där, så behöver hon vuxna människor omkring sig..
Jag tar av hatten och gör en honnör för henne, för att hon fortfarande låter bli det som en gång höll på att trasa sönder allt omkring henne.. Min mamma förtjänar en hel arme av kramar och omtanke.. Samma sak med min mormor.. De två kvinnor som betyder allt för mig!
Jag är också välsignad med fina vänner som gör att mina dagar känns lättare än vanligt... Jeeves, min rocksyster och äventyrskamrat.. Min festivalpolare i vårt och torrt.. Löv you, always...
Nu ska jag strax dra på mig byxor och tröja och ge mig ut på en promenad i det fina vädret.. För det är iaf något jag kan unna mig, som arbetslös...
Good morning, and have a pleasant today!!
(eller nåt, vad vet jag)
(eller nåt, vad vet jag)
Sveriges nationaldag, längtan efter katt och mitt älskade M*A*S*H
Jag blir så arg på att vädret inte kan hålla i sig på dagarna… igår 20:40 på kvällen, var det liksom strålande sol och nu dagen efter så är det risk för regn..
Igår var det alltså Sveriges Nationaldag och på djäkneberget var det fest och partaj…Mestadels för invandrare.. Det var knappt att vår nationalsång sjöngs.. Jag är så långt ifrån rasist man kan bli (hmm, kom inte på någon annan klyscha, men det är sant dock), men jag blir ändå arg eftersom det är Sveriges nationaldag… Nästa år ska jag fan i mig klä mig blågult… Det var trevligt att även få vara med om t.ex. kurdernas kultur, men det ska liksom inte ta över hela dagen om man säger så...
Jag spenderade kvällen hos mamma med pizza och två katter som höll låda..
Jag vill så gärna ha katt, men pga allergi/tid/utrymme/ekonomi så går det inte. Jag är ofta inne på blocket.se och tradera.com bara för att omringa mig av alla dessa söta hårbollar.. Men men, jag har två sötisar som bara är mina :o) det räcker för mig…
Idag har varit en såndär dag när jag har sovit och vaknat, sovit och vaknat.. Känner mig en aning groggy i skallen, som för övrigt inte mår så bra av detta.. Migränen blir inte direkt bättre av att sova mitt på dagen, men jag har inte kunnat hindra det.. plötsligt vaknar jag av att jag har lagt boken över ögonen..
Varmt är det också i lght, det känns som jag ska smälta bort.. kanske blir så i en lght på 30 kvadrat, när man sover mer än 10 timmar..
Fördelen är väl att nu vet jag (förhoppningsvis iaf) att jag är vaken 23.30 ikväll när M*A*S*H börjar.. är helt frälst i serien och önskar att jag inte hade missat de första avsnitten.. men men, jag nöjer mig så gärna med Pierce "Hawkeye", Henry Blake och "Trapper" McIntyre´s fortsatta äventyr... mmm.. yummie :o)
Nu ska jag försöka ta mig i kragen och diska och städa undan lite..
Watch out for the shadow...