Mat, Jeeves och Mikkiz som lektant...
..Jag som skulle starta mitt nya liv och allt..
Tryckte i mig en pizza idag..skulle ha följt Jennys exempel och ätit pasta med tomatsås..
Egentligen har jag inte råd med sådana utsvävningar, ekonomiskt sett.. Men jag träffar inte J varje dag heller så jag tyckte det var mysigare än att sitta hemma själv och äta en grönsakssoppa..
Har precis klämt i mig en rulle marabou också och mår pyton..
Varför ska det vara så förbannat svårt att låta bli? Detta beroende av socker är fanimej lika starkt som tobak!
Jag har alla redskap jag behöver för att starta ett nytt hälsosamt liv... Men en elak lite jävel viskar i mitt öra att "ät det där, det här, lite såna där och toppa med den där" så fort jag vistas i en matbutik.
Eller det är lika illa i soffan på kvällen.. När klockan börjar närma sig nio, tio så börjar tankarna spinna vad kan jag tänkas ha hemma som går att ÄÄÄÄTA!? Me? Addicted? No Way!
Tänkte ge mig ut på en promenad nyss men så hittar jagf inte på mitt överfallslarm så det blir att hoppa över det...Fanfanfan...
Träffade Jeeves idag.. det var trevligt...Det var andra gången på två månader.. Sist syntes vi bara ca 50 minuter också så därför var denna dag extra trevlig..ler..
Det är så kul att följa magens utveckling också.. I wish them the best..
puss på nosen, Jeeves så hörs vi snart igen..!
kramen
Agerade lektant igår åt mina två kusiner.. de var här tillsammans med min morbror från örebro..
Vi var ut till Kungsbyn och min äldsta kusin [som av någon anledning är helt galen i mig] var alldeles lyrisk över alla djur... Efter det åkte vi till Vallby, men alla djur så gott som sov lugnt och stilla inomhus så efter att ha gått runt några varv på Tildes "befallning" [Tufft av lilla Sally att orka gå så mycket som hon gjorde] så rullade vi mot McDonalds..
Efter att ha vinkat hejdå till dem så gick jag hem, lade mig i soffan och kände mig stolt över att ha klarat provet som favoritkusin..
Tryckte i mig en pizza idag..skulle ha följt Jennys exempel och ätit pasta med tomatsås..
Egentligen har jag inte råd med sådana utsvävningar, ekonomiskt sett.. Men jag träffar inte J varje dag heller så jag tyckte det var mysigare än att sitta hemma själv och äta en grönsakssoppa..
Har precis klämt i mig en rulle marabou också och mår pyton..
Varför ska det vara så förbannat svårt att låta bli? Detta beroende av socker är fanimej lika starkt som tobak!
Jag har alla redskap jag behöver för att starta ett nytt hälsosamt liv... Men en elak lite jävel viskar i mitt öra att "ät det där, det här, lite såna där och toppa med den där" så fort jag vistas i en matbutik.
Eller det är lika illa i soffan på kvällen.. När klockan börjar närma sig nio, tio så börjar tankarna spinna vad kan jag tänkas ha hemma som går att ÄÄÄÄTA!? Me? Addicted? No Way!
Tänkte ge mig ut på en promenad nyss men så hittar jagf inte på mitt överfallslarm så det blir att hoppa över det...Fanfanfan...
Träffade Jeeves idag.. det var trevligt...Det var andra gången på två månader.. Sist syntes vi bara ca 50 minuter också så därför var denna dag extra trevlig..ler..
Det är så kul att följa magens utveckling också.. I wish them the best..
puss på nosen, Jeeves så hörs vi snart igen..!
kramen
Agerade lektant igår åt mina två kusiner.. de var här tillsammans med min morbror från örebro..
Vi var ut till Kungsbyn och min äldsta kusin [som av någon anledning är helt galen i mig] var alldeles lyrisk över alla djur... Efter det åkte vi till Vallby, men alla djur så gott som sov lugnt och stilla inomhus så efter att ha gått runt några varv på Tildes "befallning" [Tufft av lilla Sally att orka gå så mycket som hon gjorde] så rullade vi mot McDonalds..
Efter att ha vinkat hejdå till dem så gick jag hem, lade mig i soffan och kände mig stolt över att ha klarat provet som favoritkusin..
Woho!!
..Jag fick MVG på mitt sista prov! Fy fan va jag är bra!
Haga och framtiden
Nu är det väl min tur att uppdatera bloggen...
Jag slutade min fyra veckors långa praktik på H Ä igår. Det v ar med blandade känslor som jag gick därifrån.
Å ena sidan var det skönt att ha gjort praktiken nu, och att få några dagar ledigt.. Bort från de förlorade minnena, bort från de ledsna ögonen, bort från frustrerade damer och herrar som låter sitt dåligmående gå ut över en annan. Jag var såååå nere i skosulorna i torsdags när jag gick hem.Detta trots att jag vet att man inte ska ta någonting personligt, sjukdomen gör många aggressiva och arga. Men det var inget bra slut på en förövrigt bra dag.
Dessutom har det varit en pest att behöva kliva upp allt mellan 05:00 och 06:00 varenda morgon, så nu tycker jag mig förtjäna åtminstone en helgs sömn.
Å andra sidan däremot så kändes det lite vemodigt att säga tack och hej till min handledare som har varit helt underbar. Hon har varit tuff, men även om det inte kändes så då så är jag tacksam över att hon mer eller mindre "tvingade" mig att våga stå på egna ben.
Första dagarna var jag nära till tårarna var tredje sekund, tyckte mig vara totalt på fel ställe och kunde absolut ingenting. Tänkte bara på hur skönt det hade varit om jag hade fått hamna på ett "normalt" ålderdomshem, och inte på ett hem för senildementa.
Men det har gått bra nu, har verktygen för att klara mig. Måste dock vara mer på B-sidan för att lära mig deras rutiner också.
Jag har funnit mina favoriter och håller tummarna för att de fortfarande finns på plats när jag kommer tillbaka om en månad på sommarjobb.
Men nog om det;
Var på en intervju häromdagen som kan komma att ändra mina framtidsplaner. 50/50 chans är det så jag kan inte ens gissa om det gick bra eller inte.
tänk om ens liv skulle vändas...bara sådär...PANG!
Jag slutade min fyra veckors långa praktik på H Ä igår. Det v ar med blandade känslor som jag gick därifrån.
Å ena sidan var det skönt att ha gjort praktiken nu, och att få några dagar ledigt.. Bort från de förlorade minnena, bort från de ledsna ögonen, bort från frustrerade damer och herrar som låter sitt dåligmående gå ut över en annan. Jag var såååå nere i skosulorna i torsdags när jag gick hem.Detta trots att jag vet att man inte ska ta någonting personligt, sjukdomen gör många aggressiva och arga. Men det var inget bra slut på en förövrigt bra dag.
Dessutom har det varit en pest att behöva kliva upp allt mellan 05:00 och 06:00 varenda morgon, så nu tycker jag mig förtjäna åtminstone en helgs sömn.
Å andra sidan däremot så kändes det lite vemodigt att säga tack och hej till min handledare som har varit helt underbar. Hon har varit tuff, men även om det inte kändes så då så är jag tacksam över att hon mer eller mindre "tvingade" mig att våga stå på egna ben.
Första dagarna var jag nära till tårarna var tredje sekund, tyckte mig vara totalt på fel ställe och kunde absolut ingenting. Tänkte bara på hur skönt det hade varit om jag hade fått hamna på ett "normalt" ålderdomshem, och inte på ett hem för senildementa.
Men det har gått bra nu, har verktygen för att klara mig. Måste dock vara mer på B-sidan för att lära mig deras rutiner också.
Jag har funnit mina favoriter och håller tummarna för att de fortfarande finns på plats när jag kommer tillbaka om en månad på sommarjobb.
Men nog om det;
Var på en intervju häromdagen som kan komma att ändra mina framtidsplaner. 50/50 chans är det så jag kan inte ens gissa om det gick bra eller inte.
tänk om ens liv skulle vändas...bara sådär...PANG!
Lediga dagar, Jeeves och så en stor j*vla tyngd på mina axlar...
Har haft två dagar ledigt nu, vilket är väldigt välbehövligt.
Men imorgon är det dags igen [känns skumt att jobba på en lördag ] och nu är det jag som måste börja skärpa mig angående de boendes vanor.
SKa strax iväg och prata med samordnaren ang. sommarjobbet och ska jag klara det så måste jag lägga märke till alla rutiner m.m.
Kom till insikt att det var ett bra tag sen nu som jag träffade Jeeves. Har träffat hennes mor oftare och det känns lite skumt. Men nu kanske jag får en chans på onsdag om jag har tur. Måste ju se magen också =)
Jag tycker inte om att alla [så gott som] har flytt V-ås och dragit till storstan, finns ju aldrig någon chans att träffa dem. Tack o lov så har iaf Jeeves lagt ner energi på att träffa mig när hon väl är hemma.. De andra är svårare att få tag på än de intagna på Hall.. Även de som bor kvar här är svåra att nå, så jag börjar smått undra om jag omedvetet stöter ifrån mig mina nära.
Sista tiden har bestått av en massa press och ångest över saker och ting. Har knappt kunnat sova när alla tankar bara surrar i huvudet och inte blir det bättre av att det mesta kör ihop sig.
Det kanske låter flummigt, men praktikten ledde till sommarjobb som jag hittills inte trott att jag kommer att klara av. I samma veva ska jag försöka äta rätt, sluta röka, börja röra på mig mer, söka andra jobb utifall det inte blir Haga, klura ut hur jag ska lösa knuten i slutet av augusti då sommarjobbet kanske sammanfaller med skolstart och jag kan inte vara borta från något.
Samtidigt så håller mitt hem på att förfalla känns det som, och min tvätthög bara växer.
Plugget har blivit lidande och jag har nu 1½ vecka på mig att skicka in insändningsuppgifter, och plugga till ett prov.
Med skolan ska vi till krematoriet den 11/6 och jag vet inte var fan det ligger, så det oroar jag mig också för..
Som slutkläm måste jag lösa problemet med vart vissa bussar går, då jag bara har en timme på mig att ta mig dit den 4/6 [som är alldeles för snart]
Suck.. Just nu är det en pina att vara jag..
Så som sagt, det har varit några välbehövliga dagar att bara få vara jag.. Tänk att jag tycker det är skönt att bara umgås med mig själv.. det hade jag inte kunnat tro för några månader sen..
Ska sticka nu, så det vore bra om jag kunde byta om innan =)
På återseende!
Men imorgon är det dags igen [känns skumt att jobba på en lördag ] och nu är det jag som måste börja skärpa mig angående de boendes vanor.
SKa strax iväg och prata med samordnaren ang. sommarjobbet och ska jag klara det så måste jag lägga märke till alla rutiner m.m.
Kom till insikt att det var ett bra tag sen nu som jag träffade Jeeves. Har träffat hennes mor oftare och det känns lite skumt. Men nu kanske jag får en chans på onsdag om jag har tur. Måste ju se magen också =)
Jag tycker inte om att alla [så gott som] har flytt V-ås och dragit till storstan, finns ju aldrig någon chans att träffa dem. Tack o lov så har iaf Jeeves lagt ner energi på att träffa mig när hon väl är hemma.. De andra är svårare att få tag på än de intagna på Hall.. Även de som bor kvar här är svåra att nå, så jag börjar smått undra om jag omedvetet stöter ifrån mig mina nära.
Sista tiden har bestått av en massa press och ångest över saker och ting. Har knappt kunnat sova när alla tankar bara surrar i huvudet och inte blir det bättre av att det mesta kör ihop sig.
Det kanske låter flummigt, men praktikten ledde till sommarjobb som jag hittills inte trott att jag kommer att klara av. I samma veva ska jag försöka äta rätt, sluta röka, börja röra på mig mer, söka andra jobb utifall det inte blir Haga, klura ut hur jag ska lösa knuten i slutet av augusti då sommarjobbet kanske sammanfaller med skolstart och jag kan inte vara borta från något.
Samtidigt så håller mitt hem på att förfalla känns det som, och min tvätthög bara växer.
Plugget har blivit lidande och jag har nu 1½ vecka på mig att skicka in insändningsuppgifter, och plugga till ett prov.
Med skolan ska vi till krematoriet den 11/6 och jag vet inte var fan det ligger, så det oroar jag mig också för..
Som slutkläm måste jag lösa problemet med vart vissa bussar går, då jag bara har en timme på mig att ta mig dit den 4/6 [som är alldeles för snart]
Suck.. Just nu är det en pina att vara jag..
Så som sagt, det har varit några välbehövliga dagar att bara få vara jag.. Tänk att jag tycker det är skönt att bara umgås med mig själv.. det hade jag inte kunnat tro för några månader sen..
Ska sticka nu, så det vore bra om jag kunde byta om innan =)
På återseende!