Tärnanostalgi (2002-2005.. det var lyckliga dagar)
Plötsligt när jag satt och fiffelurade lite, så fick jag känslan av när jag skulle börja på Tärna och hela det året...
Helskumt.. men lite mysigt ändå.. Man får säga vad man vill om den skolan, men jag ångrar inte en sekund att jag började därute.. Såg en bild nyss därifrån, en bild tagen antingen tidigt på hösten, eller tidigt på våren.. Solen lyser och människorna ser så glada ut.
Det är nästan så det tåras i mina ögon. Det var livets glada dagar, lyckliga dagar..
Självklart fanns det tid då man bara ville gå o kräkas över läxor och inkompetenta idioter.. men de var så få, att de försvinner i en dimma av harmoni...
Jag vet, detta låter verkligen helflummigt.. Men jag kan inte beskriva känslan på ett annat sätt...
Jag saknar alla människor ifrån första året, då var det verkligen sammanhållning internatmässigt..
Och alla Salaresor vi gjorde, antingen för att handla käk för helgen, eller för att återse Silverbaren (har jag för mig att den hette, Sala´s stadshotell)...
Ja, det var tider det..
Jag måste sluta skriva nu, annars kommer jag att börja gråta.. och det vill vi inte... :o)
PsycoMikkiz, Jeevesbesök och trevliga rockboys
Idag har lilla Mikkiz varit hos psykologen.. Det kändes riktigt bra, hon som jag har verkar vara riktigt bra på sitt yrke.. Än så länge har jag ju bara varit där 2 ggr (om man kan räkna förra gången som ett besök).. Då var jag bara där för att boka tid, och hann gråta en skvätt...
Men det känns iaf bra och det är väl huvudsaken?
Det känns som jag kan vara på rätt väg nu.. Enda jag saknar är ett liiiitet samtal från arbetsförmedlingen, eftersom jag förlitar mig på att de kan rädda en stor del av min vardag...
Hade najz besök här i eftermiddags, och fick i vanlig ordning lilla Snorling att bli hyper (eller jag vet inte om jag lyckades, för hon var lite gäspig ;o) )
Men det var ett trevligt brejk i mitt flängande.. Har mer eller mindre tvättat hela dagen och försökt mig på en uppryckning av lägenheten.. Ett försök som inte går speciellt bra då man inte har en fungerande dammsugare..
Men tvätten är tack o lov snart klar.. var tvungen att slänga med ett par skor också som inte har sett dagens ljus på evigheter pga all smuts som omgav dem.. Men nu är de fina och rena igen hihi...
Ska snart traska iväg till Hälla med mina trasiga glyrer.. inte betalar jag pengar för något som ändå bara går sönder.. Får väl ge ett nytt par en chans, men går de också sönder så ger jag upp.. Då får jag utsätta mina stackars ögon för den hemska solen, och gå omkring med en nördig uppsyn.. "ursäkta, jag ser inte, kan någon leda vägen" typ...
Till Backyard Babies då...
Nicke
Dregen
Just nu så njuter jag i fulla drag av Smålands badboys ; Backyard Babies och deras ljuva stämmor.. Jag har bestämt att Nicke och Dregen får bli mina framtida män.. Jag ska ha ett helt harem med vackra rockboys, med ovannämnda som hedersgäster...Yummie...
Ska gå och se dem när de kommer hit till V-ås den 20 april... Inte långt kvar nu...-ler förnöjt- Ett år sen jag fick se dem sist, och jag börjar känna abstinensångest.. Tacka gudarna för att de fortfarande väljer att komma till denna dammiga håla..
Fuck what they say, do it anyway... Bra sagt boys...
Dammråttor, Stadsmissionen och Sumpanbesök
Då är man tillbaka här igen då..
Lite piggare, lite stadigare....
Jaha, vad har hänt då? Jag har haft mormor på besök hela veckan, och det har varit riktigt trevligt.. Hon kom hit för min skull och det märktes eftersom vi hela tiden gjorde saker.. Vi var till Hallsta och Enköping, vi var på stan och sprang och på Hälla.
Så nu känns det lite tomt att inte ha någon här att prata med.. Vi hade även trevliga pratstunder på kvällarna och nu får jag sitta och prata med mina dammråttor..Men men, det får väl gå det också..
Tydligen är det inte meningen att jag ska ha några solbrillor.. andra paret nu som har gått sönder inom två veckor.. buhu.. Jag förstår inte varför jag ska drabbas... det enda jag vill ha är ett par snygga, hela och svarta solisar, sen är jag nöjd. Men det verkar inte vilja gå min väg..
Ska traska tillbaka till Hälla imorgon och försöka få byta dem..
Var i Sthlm i lördags och kollade in Stadsmissionens folkhögskola. Var lite intresserad av deras Sociala Inriktning och tänkte mest kolla in stället och kanske få en inblick i deras skolmiljö. Men pang på så satt jag plöstligt i en intervju med handläggaren för Socialinriktningen.
Efter ca 30 minuter så stod det klart att om jag bara skickar in mina papper så är jag antagen, HJÄLP.. Har över sommaren på mig att bestämma mig.. Velar mellan 70% nej och 30% ja.. hmm.. vågskålen kan slå över..
Ska tillbaka till Stockholm nu på fredag för att hälsa på en kompis i Sumpan.. Det ska bli trevligt, för vi ska äta våfflor och så ska jag hälsa på mina gudkissar.. -längtar-
Nej, nu ska jag kolla klart på Drevet..
But I´ll be back...
Lite piggare, lite stadigare....
Jaha, vad har hänt då? Jag har haft mormor på besök hela veckan, och det har varit riktigt trevligt.. Hon kom hit för min skull och det märktes eftersom vi hela tiden gjorde saker.. Vi var till Hallsta och Enköping, vi var på stan och sprang och på Hälla.
Så nu känns det lite tomt att inte ha någon här att prata med.. Vi hade även trevliga pratstunder på kvällarna och nu får jag sitta och prata med mina dammråttor..Men men, det får väl gå det också..
Tydligen är det inte meningen att jag ska ha några solbrillor.. andra paret nu som har gått sönder inom två veckor.. buhu.. Jag förstår inte varför jag ska drabbas... det enda jag vill ha är ett par snygga, hela och svarta solisar, sen är jag nöjd. Men det verkar inte vilja gå min väg..
Ska traska tillbaka till Hälla imorgon och försöka få byta dem..
Var i Sthlm i lördags och kollade in Stadsmissionens folkhögskola. Var lite intresserad av deras Sociala Inriktning och tänkte mest kolla in stället och kanske få en inblick i deras skolmiljö. Men pang på så satt jag plöstligt i en intervju med handläggaren för Socialinriktningen.
Efter ca 30 minuter så stod det klart att om jag bara skickar in mina papper så är jag antagen, HJÄLP.. Har över sommaren på mig att bestämma mig.. Velar mellan 70% nej och 30% ja.. hmm.. vågskålen kan slå över..
Ska tillbaka till Stockholm nu på fredag för att hälsa på en kompis i Sumpan.. Det ska bli trevligt, för vi ska äta våfflor och så ska jag hälsa på mina gudkissar.. -längtar-
Nej, nu ska jag kolla klart på Drevet..
But I´ll be back...
Celebert besök, mamma, vägen till galenskap
Just nu sitter jag och bara försöker andas.. Är så himla mätt och utpumpad, då jag och mamsen var iväg och tränade i eftermiddags.
Det var så skönt, men lilla mamsen blev nog väldans trött efteråt hehe...
Min mormor är på besök, ett riktigt celebert besök då hon har tagit sig hit från Gotland, bara för min skull.
Jag har på senare tid haft svårt med att vara själv och eftersom mamma jobbar så har det varit svårt för henne när hon ska upp tidigt på morgonen och hon har spenderat natten till att trösta mig.
Nu när mormor är här så får mamsen en liten andningspaus och kan sova ordentligt.
Men jag kan se på henne att hon grubblar en del, för hon ser trött ut. Hon säger att hon sover, men jag tror att tankar far omkring, tankar om hur det ska gå för mig osv, och det gör att hon ändå inte sover riktigt djupt. Min högsta önskan är att hon ska vara lycklig, och att hon ska kunna vara den hon är utan att tänka på mig non stop.
Den 28/3 ska jag iväg till en psykolog (enligt min åsikt så verkar hon riktigt bra)... Jag hoppas så hårt att hon ska kunna hjälpa mig att kunna se att livet jag lever nu inte är detsamma som jag levde förut. Att dela upp situationen i två.. Då först kan jag få ro... Men som det är nu så går tankarna runt,runt,runt 24 timmar om dygnet(eller 18 timmar kanske, jag sover ju några timmar/natt)...
Jag hör vad folk säger och försöker att koncentrera mig på det, och jag anstränger mig för att fokusera på min omgivning. Men... (dessa men!) jag kan inte få någon ordning på tankarna och känslorna, jag har pratat med mamma och hon vet vad jag menar...Jag trodde det skulle hjälpa att prata med henne, men ändå så gröper samvetet ur mig med sked och jag kan knappt sova på nätterna...
Hon är snäll, jag är dum.. (eller tänker orealistiska tankar som inte vill försvinna)...
Så som ni kanske förstår, så hoppas jag att min psykolog kan hjälpa mig på vägen..
Nu ska jag gå o röka en cigg, sen kanske jag återkommer...
Det var så skönt, men lilla mamsen blev nog väldans trött efteråt hehe...
Min mormor är på besök, ett riktigt celebert besök då hon har tagit sig hit från Gotland, bara för min skull.
Jag har på senare tid haft svårt med att vara själv och eftersom mamma jobbar så har det varit svårt för henne när hon ska upp tidigt på morgonen och hon har spenderat natten till att trösta mig.
Nu när mormor är här så får mamsen en liten andningspaus och kan sova ordentligt.
Men jag kan se på henne att hon grubblar en del, för hon ser trött ut. Hon säger att hon sover, men jag tror att tankar far omkring, tankar om hur det ska gå för mig osv, och det gör att hon ändå inte sover riktigt djupt. Min högsta önskan är att hon ska vara lycklig, och att hon ska kunna vara den hon är utan att tänka på mig non stop.
Den 28/3 ska jag iväg till en psykolog (enligt min åsikt så verkar hon riktigt bra)... Jag hoppas så hårt att hon ska kunna hjälpa mig att kunna se att livet jag lever nu inte är detsamma som jag levde förut. Att dela upp situationen i två.. Då först kan jag få ro... Men som det är nu så går tankarna runt,runt,runt 24 timmar om dygnet(eller 18 timmar kanske, jag sover ju några timmar/natt)...
Jag hör vad folk säger och försöker att koncentrera mig på det, och jag anstränger mig för att fokusera på min omgivning. Men... (dessa men!) jag kan inte få någon ordning på tankarna och känslorna, jag har pratat med mamma och hon vet vad jag menar...Jag trodde det skulle hjälpa att prata med henne, men ändå så gröper samvetet ur mig med sked och jag kan knappt sova på nätterna...
Hon är snäll, jag är dum.. (eller tänker orealistiska tankar som inte vill försvinna)...
Så som ni kanske förstår, så hoppas jag att min psykolog kan hjälpa mig på vägen..
Nu ska jag gå o röka en cigg, sen kanske jag återkommer...
Melodifestival, tomhet, Mamma och Stockholm
Jag har precis kollat på melodifestivalen, och jag är jävligt sur.. hör ni det? JÄVLIGT SUR!!!
Nu kommer Carola att bli ännu större diva, ännu kaxigare än innan.. och det gillar vi inte... usch och fy...
Jag satt och höll tummarna för BWO och Andreas Johnsson.. Helt klart värda vinnare.. men neeeeejdå.. då kommer ovannämnda in och snor vinsten, precis under näsan på dem.. dumma dumma hon...
Jag har känt mig låg de sista veckorna här, och känt mig otroligt ensam trots allt sällskap jag har haft.. Känslor har irrat omkring och jag har inte riktigt hängt med upp och ner i svängarna..
Men det var i söndags natt som allting brast och jag ringde min mamma och bara storgrät. Just då kunde jag inte ta in vad det var som var fel, och jag blev rädd för mina egna tankar och känslor.
Nu, ca en vecka senare så har jag insett problemet bakom, och det är iaf en tröst i allt det mörka.
Men det värsta är att det är min älskade mamma som har hamnat i kikarsiktet. Jag har gråtit många nätter, just för att jag inte kan hantera mina tankar om henne och mig själv. Min älskade mamma som har gett mig allt jag behöver och mer därtill. Min älskade mamma som öppnade sitt hem och hjärta för mig när jag brakade igenom. Min älskade mamma som gör allt för att jag ska vara lycklig.
Hon stoppade om mig häromdagen och jag ville så gärna krama om henne hårt, men det enda jag tänkte var låt mig vara... :o(
Hon städade min lägenhet när jag var i Stockholm (återkommer till resan senare), hon diskade och hon ansträngde sig och gjorde hembakt pizza, bara för min skull. Hon är den underbara mamma som jag älskar... men just nu, så är jag alldeles...tom?...
Det är inte mycket jag gläds åt just nu.
Jag ser på henne att hon verkligen försöker göra allt för att jag ska bli glad igen, och det är det som gör mig illa.
Det finns ingenting i hennes sätt att vara på som stör mig och därför vill jag inte tänka dumma saker om henne och jag vill inte irritera mig på henne. Jag vill inte heller störa mig på saker som hon inte kan göra något åt..
Men det är väl allt från förr som spökar och det måste väl få ta sin tid. Och jag vet att min mamma älskar mig oavsett vad för tankar som än dyker upp när jag ska sova, när jag kollar på tv, vad som helst...
Jag vet att hon lider med mig, att hon älskar mig med eller utan demoner.
Du vet mamma att när detta är över så kommer vi båda att vara starkare... För drabbar det en, så drabbar det alla.. Och du vet också att oavsett hur du ser ut, ful som snygg, degig (det är ditt egna ord) eller full av Botox..(vilket du får lova att aldrig bruka ;o) ) , röd, vit, randig eller konstig... så är du den mamma jag vill ha. Här och nu så är inte mina ideér speciellt logiska eller rationella.. det är de små djävlarna i mitt huvud som talar, och dessa får flytta när tiden är inne för mig att må bra igen...
Stockholmsresan då... jag var tvungen att komma ifrån V-ås, ifrån mamma, och lämna tryggheten bakom mig för att få hämta energi.
Jag ringde en av mina närmaste vänner (S kan vi kalla henne) och med gråten i halsen frågade jag om hon ville möta upp mig på sthlm´s station.
Hon lät lite undrande, men sa ja visst självklart. Så jag lämnade V-ås tågstation 18:54 i onsdags kväll och med mig hade jag en resekamrat... Jeeves närmare bestämt.
Tyvärr droppade hon i Sumpan, så det var bara att vinka hej då...
Resan fortsatte till Stockholms central och där mötte jag upp S, som i sin tur hade en kompis med sig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna, kanske är jag larvig, men vem vill börja storböla inför 1000000 främlingar?? Jag höll mig skapligt bra långt in på kvällen, men när S´s kompis hade gått och lagt sig så kom tårarna igen. Hon höll om mig och jag kunde inte sluta när jag väl hade börjat.
Det var så skönt att prata med någon som inte dömer, inte kommer med dumma kommentarer, utan helt enkelt lyssnar.
Hon ställde verkligen upp på mig till 100%, och jag älskar henne för det.
Nu är jag tillbaka i Västerås, och saker och ting har börjat röra sig i mitt huvud igen, men jag är på rätt väg...
Den 28/3 ska jag iväg till psykologen och kanske börjar det hända, det jag hela mitt liv har längtat efter omedvetet.
Nu kommer Carola att bli ännu större diva, ännu kaxigare än innan.. och det gillar vi inte... usch och fy...
Jag satt och höll tummarna för BWO och Andreas Johnsson.. Helt klart värda vinnare.. men neeeeejdå.. då kommer ovannämnda in och snor vinsten, precis under näsan på dem.. dumma dumma hon...
Jag har känt mig låg de sista veckorna här, och känt mig otroligt ensam trots allt sällskap jag har haft.. Känslor har irrat omkring och jag har inte riktigt hängt med upp och ner i svängarna..
Men det var i söndags natt som allting brast och jag ringde min mamma och bara storgrät. Just då kunde jag inte ta in vad det var som var fel, och jag blev rädd för mina egna tankar och känslor.
Nu, ca en vecka senare så har jag insett problemet bakom, och det är iaf en tröst i allt det mörka.
Men det värsta är att det är min älskade mamma som har hamnat i kikarsiktet. Jag har gråtit många nätter, just för att jag inte kan hantera mina tankar om henne och mig själv. Min älskade mamma som har gett mig allt jag behöver och mer därtill. Min älskade mamma som öppnade sitt hem och hjärta för mig när jag brakade igenom. Min älskade mamma som gör allt för att jag ska vara lycklig.
Hon stoppade om mig häromdagen och jag ville så gärna krama om henne hårt, men det enda jag tänkte var låt mig vara... :o(
Hon städade min lägenhet när jag var i Stockholm (återkommer till resan senare), hon diskade och hon ansträngde sig och gjorde hembakt pizza, bara för min skull. Hon är den underbara mamma som jag älskar... men just nu, så är jag alldeles...tom?...
Det är inte mycket jag gläds åt just nu.
Jag ser på henne att hon verkligen försöker göra allt för att jag ska bli glad igen, och det är det som gör mig illa.
Det finns ingenting i hennes sätt att vara på som stör mig och därför vill jag inte tänka dumma saker om henne och jag vill inte irritera mig på henne. Jag vill inte heller störa mig på saker som hon inte kan göra något åt..
Men det är väl allt från förr som spökar och det måste väl få ta sin tid. Och jag vet att min mamma älskar mig oavsett vad för tankar som än dyker upp när jag ska sova, när jag kollar på tv, vad som helst...
Jag vet att hon lider med mig, att hon älskar mig med eller utan demoner.
Du vet mamma att när detta är över så kommer vi båda att vara starkare... För drabbar det en, så drabbar det alla.. Och du vet också att oavsett hur du ser ut, ful som snygg, degig (det är ditt egna ord) eller full av Botox..(vilket du får lova att aldrig bruka ;o) ) , röd, vit, randig eller konstig... så är du den mamma jag vill ha. Här och nu så är inte mina ideér speciellt logiska eller rationella.. det är de små djävlarna i mitt huvud som talar, och dessa får flytta när tiden är inne för mig att må bra igen...
Stockholmsresan då... jag var tvungen att komma ifrån V-ås, ifrån mamma, och lämna tryggheten bakom mig för att få hämta energi.
Jag ringde en av mina närmaste vänner (S kan vi kalla henne) och med gråten i halsen frågade jag om hon ville möta upp mig på sthlm´s station.
Hon lät lite undrande, men sa ja visst självklart. Så jag lämnade V-ås tågstation 18:54 i onsdags kväll och med mig hade jag en resekamrat... Jeeves närmare bestämt.
Tyvärr droppade hon i Sumpan, så det var bara att vinka hej då...
Resan fortsatte till Stockholms central och där mötte jag upp S, som i sin tur hade en kompis med sig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna, kanske är jag larvig, men vem vill börja storböla inför 1000000 främlingar?? Jag höll mig skapligt bra långt in på kvällen, men när S´s kompis hade gått och lagt sig så kom tårarna igen. Hon höll om mig och jag kunde inte sluta när jag väl hade börjat.
Det var så skönt att prata med någon som inte dömer, inte kommer med dumma kommentarer, utan helt enkelt lyssnar.
Hon ställde verkligen upp på mig till 100%, och jag älskar henne för det.
Nu är jag tillbaka i Västerås, och saker och ting har börjat röra sig i mitt huvud igen, men jag är på rätt väg...
Den 28/3 ska jag iväg till psykologen och kanske börjar det hända, det jag hela mitt liv har längtat efter omedvetet.
Bloggberoende, lättare dagar och sött mail
♥♥♥
Saker och ting kan ändra sig fort.. som det känns nu, så håller det på att ljusna...
Jaha, då satt man här igen då.. kanske blir man bloggberoende på gamla dagar.. kanske måste man inse att det finns ett liv utanför bloggen :o)
Men det är svårt att lära gamla hundar sitta...
Idag känns saker och ting lite lättare, det gäller väl att ta en sak i taget helt enkelt.
Men vissa saker är fortfarande någonting för mig att jobba med.
Vissa dagar känns det inte som jag vågar öppna munnen utan att folk ska bli irriterade eller nervösa över att jag aldrig når poängen, eller över att de inte vet om jag har pratat klart eller inte... Jag är så medveten om detta och jag vet att jag måste jobba bort både det och tanken på vad andra tycker.. men det är så fruktansvärt svååårt...
Jag försöker lite varje dag, men så kommer något ivägen och så backar jag...Men vissa dagar bryr jag mig inte alls och bara bubblar på.. Det är min mamma ett levande bevis på.. Ibland pratar jag hål i öronen på henne.. Speciellt om jag har varit hemma hela dagen och inte har haft någon att prata med.. :oD
När jag gick in på min lunar idag, så hade jag fått ett jättesött mail.. När jag hade läst det, så blev jag rörd.. Det finns vissa guldkorn i denna värld..
Men till dig som skrev det, du ska veta att jag är på väg tillbaka med full styrka.. ge mig bara en cigarett, en Loka Tranbärcitron och en red bull/kaffe så ska du se vilka krafter som ryms i denna lilla röding ;o)
Nu ska jag nog ta en sista cigg och sen ska jag sova.. ska upp tiiidigt imorgon bitti och tvätta..
See ya´ll soooon.. muhahaha..
-mikkiz skapar skräckfilmsstämning på hög nivå-
♥♥♥
Saker och ting kan ändra sig fort.. som det känns nu, så håller det på att ljusna...Jaha, då satt man här igen då.. kanske blir man bloggberoende på gamla dagar.. kanske måste man inse att det finns ett liv utanför bloggen :o)
Men det är svårt att lära gamla hundar sitta...
Idag känns saker och ting lite lättare, det gäller väl att ta en sak i taget helt enkelt.
Men vissa saker är fortfarande någonting för mig att jobba med.
Vissa dagar känns det inte som jag vågar öppna munnen utan att folk ska bli irriterade eller nervösa över att jag aldrig når poängen, eller över att de inte vet om jag har pratat klart eller inte... Jag är så medveten om detta och jag vet att jag måste jobba bort både det och tanken på vad andra tycker.. men det är så fruktansvärt svååårt...
Jag försöker lite varje dag, men så kommer något ivägen och så backar jag...Men vissa dagar bryr jag mig inte alls och bara bubblar på.. Det är min mamma ett levande bevis på.. Ibland pratar jag hål i öronen på henne.. Speciellt om jag har varit hemma hela dagen och inte har haft någon att prata med.. :oD
När jag gick in på min lunar idag, så hade jag fått ett jättesött mail.. När jag hade läst det, så blev jag rörd.. Det finns vissa guldkorn i denna värld..
Men till dig som skrev det, du ska veta att jag är på väg tillbaka med full styrka.. ge mig bara en cigarett, en Loka Tranbärcitron och en red bull/kaffe så ska du se vilka krafter som ryms i denna lilla röding ;o)
Nu ska jag nog ta en sista cigg och sen ska jag sova.. ska upp tiiidigt imorgon bitti och tvätta..
See ya´ll soooon.. muhahaha..
-mikkiz skapar skräckfilmsstämning på hög nivå-
♥♥♥
Låga dagar, Melodifestivalen och Mia Törnblom
Är så gott som sängliggande, på grund av denna migrän som håller på att ta livet av mig.. men tack gode gud så ska jag till neurologen den 20 mars så kanske, kanske kan jag få ett svar på vad felet egentligen är.. Jag är inte riktigt sams med diagnosen Migrän .. Men men, det visar sig...
Mitt humör känns lite bättre nu än vad det har gjort.. Har varit låg de senaste veckorna, och det har smittat av sig på de runt omkring mig. Samtidigt så har jag inte velat vara själv, då jag bara skulle ha legat i sängen och tyckt hysteriskt synd om mig själv. Kanske gråtit en tår eller två.
Men som sagt, nu känns det bättre och jag ser framemot solens varma strålar.
Sen kanske jag borde gå och prata med en psykolog som förstår mig bättre än den jag har haft. Vi funkade inte alls ihop, vilket jag tror att hon också märkte.
Jag vill ha en som inte hela tiden ser nedlåtande på en, och fäller korkade kommentarer som "kan du inte prata med din mamma, om du känner att du behöver prata med någon?"
Fatta, jag kanske har saker som jag inte vill prata med min mamma om!
Helst skulle jag vilja ha en manlig, och när jag är klar med min "Social Fobi"-grupp så ska jag göra allt vad som står i min makt för att få en vettig människa på psyk.
Hittills så känns gruppen som ett enormt stöd och en enorm hjälp för mig att komma över de barriärer som jag har byggt upp hela mitt liv kring.
Det var en gång någon som sa till mig "hur ska du kunna leva, om du hela tiden går omkring och är rädd för livet?" Idag förstår jag vad denne personen menade.. Jag har honom att tacka för allt..eller iaf för det mesta.. hade det inte varit för honom så hade jag nog aldrig kommit iväg för ett första besök hos kuratorn på skolan. Ibland kan känslor få en att göra saker som gynnar en själv...
Var uppe hos mamsen igår och kollade på Melodifestivalen.. Fan va besviken jag är!!
Hur 17 kan Björn Kjellman komma före både Sandra D, och Roger Pontare (iofs så kom han till andra chansen, men han förtjänade fasiken en direktentre till Globen)
Och visst var Carola självklar som finalist, men jag hade gjort vad som helst för att hon inte hade kommit så långt.. Carola är Carola och det är därför hon klarade sig.Låten i sig var stark, men
jag tror inte ett smack på att hon hade klarat sig lika bra, om hon hade hetat Märtha och varit från Fagersta.
Allt var bara ett spel för galleriet och jag har liiite svårt för självgoda människor.
Har hittills varit lite imponerad av Carola och det hon har tagit sig för, och jag har aldrig varit emot henne (som jag t.ex var för Lena Ph).. Men nu när alla (inklusive hon själv) var så bombsäkra på att hon skulle komma till Globen så tappade hon en del respekt...
Som sagt, har problem med folk som är självgoda och använder sig av divametoder...Lena Ph har vunnit i mina ögon, och hon är otroligt bra på att driva med sig själv.. Sånt diggar jag stenhårt...
Sitter och funderar på vad jag ska göra av alla texter jag pletade ner under min tid på Växhuset... Kollade på 4:ans söndagsmorgon, och Mia Törnblom var en av gästerna... Hon är grym tycker jag, som har gått ifrån att ligga i rännstenen till att bli en av Sveriges främsta coach inom självkänsla och livsutvecklande.
Hon fick mig att börja fundera på att kanske göra något av mina texter, då jag tror att de är starka nog att komma någonvart. Bara lite mer finputsning så...
Nu ska jag krypa ner i sängen igen och fortsätta mitt zappande efter något värt att titta på...
På återseende!
Mitt humör känns lite bättre nu än vad det har gjort.. Har varit låg de senaste veckorna, och det har smittat av sig på de runt omkring mig. Samtidigt så har jag inte velat vara själv, då jag bara skulle ha legat i sängen och tyckt hysteriskt synd om mig själv. Kanske gråtit en tår eller två.
Men som sagt, nu känns det bättre och jag ser framemot solens varma strålar.
Sen kanske jag borde gå och prata med en psykolog som förstår mig bättre än den jag har haft. Vi funkade inte alls ihop, vilket jag tror att hon också märkte.
Jag vill ha en som inte hela tiden ser nedlåtande på en, och fäller korkade kommentarer som "kan du inte prata med din mamma, om du känner att du behöver prata med någon?"
Fatta, jag kanske har saker som jag inte vill prata med min mamma om!
Helst skulle jag vilja ha en manlig, och när jag är klar med min "Social Fobi"-grupp så ska jag göra allt vad som står i min makt för att få en vettig människa på psyk.
Hittills så känns gruppen som ett enormt stöd och en enorm hjälp för mig att komma över de barriärer som jag har byggt upp hela mitt liv kring.
Det var en gång någon som sa till mig "hur ska du kunna leva, om du hela tiden går omkring och är rädd för livet?" Idag förstår jag vad denne personen menade.. Jag har honom att tacka för allt..eller iaf för det mesta.. hade det inte varit för honom så hade jag nog aldrig kommit iväg för ett första besök hos kuratorn på skolan. Ibland kan känslor få en att göra saker som gynnar en själv...
Var uppe hos mamsen igår och kollade på Melodifestivalen.. Fan va besviken jag är!!
Hur 17 kan Björn Kjellman komma före både Sandra D, och Roger Pontare (iofs så kom han till andra chansen, men han förtjänade fasiken en direktentre till Globen)
Och visst var Carola självklar som finalist, men jag hade gjort vad som helst för att hon inte hade kommit så långt.. Carola är Carola och det är därför hon klarade sig.Låten i sig var stark, men
jag tror inte ett smack på att hon hade klarat sig lika bra, om hon hade hetat Märtha och varit från Fagersta.
Allt var bara ett spel för galleriet och jag har liiite svårt för självgoda människor.
Har hittills varit lite imponerad av Carola och det hon har tagit sig för, och jag har aldrig varit emot henne (som jag t.ex var för Lena Ph).. Men nu när alla (inklusive hon själv) var så bombsäkra på att hon skulle komma till Globen så tappade hon en del respekt...
Som sagt, har problem med folk som är självgoda och använder sig av divametoder...Lena Ph har vunnit i mina ögon, och hon är otroligt bra på att driva med sig själv.. Sånt diggar jag stenhårt...
Sitter och funderar på vad jag ska göra av alla texter jag pletade ner under min tid på Växhuset... Kollade på 4:ans söndagsmorgon, och Mia Törnblom var en av gästerna... Hon är grym tycker jag, som har gått ifrån att ligga i rännstenen till att bli en av Sveriges främsta coach inom självkänsla och livsutvecklande.
Hon fick mig att börja fundera på att kanske göra något av mina texter, då jag tror att de är starka nog att komma någonvart. Bara lite mer finputsning så...
Nu ska jag krypa ner i sängen igen och fortsätta mitt zappande efter något värt att titta på...
På återseende!
Alla dessa tankar, känslor och varför,varför,varför
Låt vinden styra ditt liv...
Ok, så här ligger det till..
Mikkiz är inte vän med något som har med känslor att göra.. what so ever...
Jag blir hela tiden utsatt för konflikter med mina känselspröt..
Jag mår inte alltid dåligt av det, eller sjunker ner i några depressioner och så...
Det är mer tankar om varför jag reagerar som jag gör på vissa saker och varför jag engererar mig i saker som jag ändå inte kan styra..
Jag tröst-röker och försöker febrilt att finna en lösning. Det är där det tar tvärstopp.
Men självklart kommer också de sämre tankarna in då och då..
Varför är jag så misslyckad och den enda som går på socialbidrag, och varför är jag den enda som inte har hittat/kan hitta någon form av sysselsättning/arbete/utbildning? Varför är jag ibland så förbannat ensam och varför gör jag mig så onåbar till och från?Varför är jag så rädd, att jag ibland har velat krama fegisen ur mig?
Varför gör jag mig så fruktansvärt okänslig ibland då jag egentligen borde låta tårarna flöda, eller skrattet eka..? Varför släpper jag inte in folk i mitt liv, folk som jag borde vårda bättre?
Så många frågor, men inga svar...
Alla dessa Varför rör om i mitt huvud...
Men bortsett från allt det där.. så har jag det väldigt bra.. Har många kompisar, och några riktigt nära vänner.. däribland Jhenny...
Och sist, men absolut inte minst så har jag min kära mamma som alltid finns där när jag behöver henne.. Älskar henne mer än någonting annat.. (och självklart gäller det mina missar Skrutten och Bamse också)
Ok, så här ligger det till..
Mikkiz är inte vän med något som har med känslor att göra.. what so ever...
Jag blir hela tiden utsatt för konflikter med mina känselspröt..
Jag mår inte alltid dåligt av det, eller sjunker ner i några depressioner och så...
Det är mer tankar om varför jag reagerar som jag gör på vissa saker och varför jag engererar mig i saker som jag ändå inte kan styra..
Jag tröst-röker och försöker febrilt att finna en lösning. Det är där det tar tvärstopp.
Men självklart kommer också de sämre tankarna in då och då..
Varför är jag så misslyckad och den enda som går på socialbidrag, och varför är jag den enda som inte har hittat/kan hitta någon form av sysselsättning/arbete/utbildning? Varför är jag ibland så förbannat ensam och varför gör jag mig så onåbar till och från?Varför är jag så rädd, att jag ibland har velat krama fegisen ur mig?
Varför gör jag mig så fruktansvärt okänslig ibland då jag egentligen borde låta tårarna flöda, eller skrattet eka..? Varför släpper jag inte in folk i mitt liv, folk som jag borde vårda bättre?
Så många frågor, men inga svar...
Alla dessa Varför rör om i mitt huvud...
Men bortsett från allt det där.. så har jag det väldigt bra.. Har många kompisar, och några riktigt nära vänner.. däribland Jhenny...
Och sist, men absolut inte minst så har jag min kära mamma som alltid finns där när jag behöver henne.. Älskar henne mer än någonting annat.. (och självklart gäller det mina missar Skrutten och Bamse också)
V-åsgänget på en plats...
Jaha, och så har min mor gått och blivit bloggare också ;o)
Lilla mamsen är aldrig sen att hänga på nya saker..
Nu är snart hela Västeråsgänget samlat på en och samma plats, vilket är bra för då har man ytterligare ett ställe att leta om man inte hittar de man söker på en gång hehe...
Lilla mamsen är aldrig sen att hänga på nya saker..
Nu är snart hela Västeråsgänget samlat på en och samma plats, vilket är bra för då har man ytterligare ett ställe att leta om man inte hittar de man söker på en gång hehe...
Katrinplommon när Mikkiz är uttråkad
Har precis smält i mig en barnmatsburk med katrinplommon.. Hade inte någon kunnat tala om för mig hur äckligt katrinplommon smakar !?
Jaha, vad har lilla Mikkiz gjort idag då?
Hon har :
-Suttit vid datorn
-Kollat på Cartoon Network åtskilliga timmar
-Snackat med Jhenny på msn
-Ätit katrinplommon på burk
-Rökt 5 cigaretter
-Lekt med navelludd
Näe, det där sista är inte sant.. men ovanstående..
Det känns som man har ett riktigt rikt och kreativt liv som arbetslös.. NOT...
Det enda jag vill just nu, i detta ögonblick, är att få ett telefonsamtal som öppnar en helt ny värld för mig.. Typ att de ringer ifrån någonstans och säger vi har ett jobb till dig som vi tror passar dig...
Tyvärr ser inte sanningen ut så, man måste vara som en igel för att ha en chans...
Jag kan inte heller bli sur över att ingen skola har hört av sig då jag fortfarande inte har skickat in några ansökningar än... Senaste datum är 6 maj, så visst har jag tid på mig, men om jag känner mig själv rätt så kommer inte de att postas förrän dagen innan....
Ska nu snacka lite mer med Jhenny och sen gör någon lunch...
See ya´ll...
Jaha, vad har lilla Mikkiz gjort idag då?
Hon har :
-Suttit vid datorn
-Kollat på Cartoon Network åtskilliga timmar
-Snackat med Jhenny på msn
-Ätit katrinplommon på burk
-Rökt 5 cigaretter
-Lekt med navelludd
Näe, det där sista är inte sant.. men ovanstående..
Det känns som man har ett riktigt rikt och kreativt liv som arbetslös.. NOT...
Det enda jag vill just nu, i detta ögonblick, är att få ett telefonsamtal som öppnar en helt ny värld för mig.. Typ att de ringer ifrån någonstans och säger vi har ett jobb till dig som vi tror passar dig...
Tyvärr ser inte sanningen ut så, man måste vara som en igel för att ha en chans...
Jag kan inte heller bli sur över att ingen skola har hört av sig då jag fortfarande inte har skickat in några ansökningar än... Senaste datum är 6 maj, så visst har jag tid på mig, men om jag känner mig själv rätt så kommer inte de att postas förrän dagen innan....
Ska nu snacka lite mer med Jhenny och sen gör någon lunch...
See ya´ll...
Vackert väder och Power M.
♥♥♥♥♥♥
Har varit en sväng på stan och kom precis hem.. att jag aldrig lär mig om folket i V-ås.. de blir som galna så fort solen kommer fram.. Jag fick nästan armbåga mig fram till Växhuset, då folk inte såg andra omkring sig och mosade på i 190 km/h...
Men visst är det underbart med solen, efter den långa vintern.. Jag tror vi alla är lite låga nu såhär i slutklämmen på vintern..
Denna sommar blir det nog inget Power M. för Jhenny och mig..-hänger läpp-..
Är lite ledsamt så det var det bästa jobbet jag någonsin haft (och jag har ju haft sååå många...not)....
Om man bortser ifrån de stygga toaletterna i värmens tecken, så har det varit helt underbart.. Alla dessa människor ifrån hela Sverige, Europa, världen...
Bästa jobbet helt enkelt...
Nähäpp, om man skulle ta och göra nåt vettigt..
I´ll be back...
♥♥♥♥♥♥
Har varit en sväng på stan och kom precis hem.. att jag aldrig lär mig om folket i V-ås.. de blir som galna så fort solen kommer fram.. Jag fick nästan armbåga mig fram till Växhuset, då folk inte såg andra omkring sig och mosade på i 190 km/h...
Men visst är det underbart med solen, efter den långa vintern.. Jag tror vi alla är lite låga nu såhär i slutklämmen på vintern..
Denna sommar blir det nog inget Power M. för Jhenny och mig..-hänger läpp-..
Är lite ledsamt så det var det bästa jobbet jag någonsin haft (och jag har ju haft sååå många...not)....
Om man bortser ifrån de stygga toaletterna i värmens tecken, så har det varit helt underbart.. Alla dessa människor ifrån hela Sverige, Europa, världen...
Bästa jobbet helt enkelt...
Nähäpp, om man skulle ta och göra nåt vettigt..
I´ll be back...
♥♥♥♥♥♥
Jaha
Då var man här då.. Jhenny var den som lurade mig att börja så nu får hon ta konsekvenserna :o)
Tänkte mest titta in ikväll och fixa detta.. men jag återkommer..
Tänkte mest titta in ikväll och fixa detta.. men jag återkommer..