MrsElmo - The one and only

I hörlurarna ekar Everytime we touch med Cascada.
Jag står på löpbandet och ser lagom hurtig ut, röd som en gris och svetten som lackar.. Men det är helt legalt då jag är på ett gym. Jag känner mig faktiskt riktigt fräsch, på ett sätt.
Men plötsligt förvandlas gymlokalen till en Fröken Sverige-tävling/Mr Muscle-tävling och det enda människorna som är där försöker göra ,likt vilddjur, är att visa vem som står högst i hierarkin bland "de vackra".
Nu känner jag mig akuttvungen att torka bort svetten, som samlats i droppar och räta på mig. Annars blir jag genast utfryst ur gemenskapen som inte råder härinne.
Alla blänger styggt på varandra medan de ålar sig framför spegeln. Honor inför hanar, hanar inför honor. Samma regler gäller för alla. (Funderar på att fråga om personalen inte kan fixa en strippstång så brudarna får ut mesta möjliga av gymkortet)
     Jag drar på volymen i mp3spelaren och försöker stänga ute omvärlden. Det fungerar ett tag, sen kommer de i flock och ska slåss om samma maskin. Jag följer händelsen med blicken, samtidigt som jag försöker intala mig att jag är den enda normala här.
Magin slutar verka när jag inser att jag omedvetet sträcker på mig lite extra. Genast drar jag upp tempot och ökar ytterligare några volymsteg på mp3:n.
Snart, bara snart har jag gått mina 20 obligatoriska minuter. Därefter ger jag mig på maskinerna.
     Bredvid mig sitter en tjej och gapar med öppen mun. Hon ser precis ut som en av skyltdockorna på H&M, med kläder som också säkerligen kommer därifrån.
Med några tafatta försök till att lyfta 10 kilo, inser hon att hon börjar svettas och sänker till 5 kg.
Inte se ful ut inför spännisarna vid tyngdlyftningen, inte svettas eller på annat sätt utmärka sig.
Jag skakar på huvudet, och tänker "onödiga pengar på ett gymkort bara för att strutta omkring inför 20 testosteronstinna boys". Push it med Solid Base får mig tillbaka till mig och mitt och känner genast att  armmaskinerna har gjort sitt för den här gången.
Jag återvänder till min trygga plats på löpbandet, med en tydlig vy över gymlokalen. Jag inser att träningen inte är ett straff för alla år som "krallig".
Jag ska numera se träningen som en belöning för mitt framtida liv.
Får jag sen skratta lite åt alla maginsugande, ögontjänande, hormonstinna bimbos och himbos (manlig variant av bimbo, för de som inte kopplar) under tiden...