Brevet, Nejtack och Where the action is...
jag kliar mig i ögonen, och inser plötsligt.. världen är fortfarande grusig...
Jag sitter spänt och väntar på att posten ska komma.. Det är samma visa varenda dag, jag är som en hund..
Mitt brev borde vara på g snart, det brev som kanske kan ge mig en lättare framtid.
På tal om brev, jag måste få iväg brevet till Sthlm´s stadsmissions folkhögskola, ge dem beskedet att jag väljer att inte gå där. Fick inget vidare första intryck, då jag var där sist och jag skulle ändå bara slösa CSN på att gå en utbildning som inte ger något i slutänden..
Väntar på besked däremot från KY, vilket jag tror kommer bli ett stort NEJ, då de söker folk 25 år och uppåt... men man kan alltid chansa.. för vem vill inte växa som människa?
Runtomkring mig får folk allt vad de pekar på.. De vet vad de vill och kommer dit eftersom de är födda med guldsken i mun. Sen undrar de varför man är så "bitter" över att inget går som jag vill. De ser inte att mitt självförtroende sjunker för varje gång de klättrar på karriärstegen, och att jag ofta får tvinga mig själv att förstå att det inte är pga att jag är värdelös som jag inte har något jobb, eller går någon utbildning... Jag har bara haft otur helt enkelt.. Men det är svårt..
Den 9:e augusti, då jävlar.. Då tar jag och Jeeves vårt pick och pack och sticker iväg på Where the action is.. eller drar och drar.. det är i sthlm så, så katastrofalt långt är det inte... Håller på att spara pengar nu, så jag har råd att åka.. Det ska bli så kul, med tanke på att det inte blir något KALAS i år, som hittills har varit något av en tradition, trots att det har varit några glapp mellan år här och där... Men iaf så är det nytt för oss att svika KALAS, men vad gör man? Vi måste ju få känna att vi lever någon gång :o)
Vi kan bara inte låta Backyard Babies spela, utan att vi är där och stöttar dem. Det går inte för sig..
Det ska iaf bli väldigt skönt att bara få umgås med Rocksyster och vistas bland andra som delar samma intresse.. Känslan går inte att beskriva, man måste vara där, på plats och uppleva det själv.
Jag sitter spänt och väntar på att posten ska komma.. Det är samma visa varenda dag, jag är som en hund..
Mitt brev borde vara på g snart, det brev som kanske kan ge mig en lättare framtid.
På tal om brev, jag måste få iväg brevet till Sthlm´s stadsmissions folkhögskola, ge dem beskedet att jag väljer att inte gå där. Fick inget vidare första intryck, då jag var där sist och jag skulle ändå bara slösa CSN på att gå en utbildning som inte ger något i slutänden..
Väntar på besked däremot från KY, vilket jag tror kommer bli ett stort NEJ, då de söker folk 25 år och uppåt... men man kan alltid chansa.. för vem vill inte växa som människa?
Runtomkring mig får folk allt vad de pekar på.. De vet vad de vill och kommer dit eftersom de är födda med guldsken i mun. Sen undrar de varför man är så "bitter" över att inget går som jag vill. De ser inte att mitt självförtroende sjunker för varje gång de klättrar på karriärstegen, och att jag ofta får tvinga mig själv att förstå att det inte är pga att jag är värdelös som jag inte har något jobb, eller går någon utbildning... Jag har bara haft otur helt enkelt.. Men det är svårt..
Den 9:e augusti, då jävlar.. Då tar jag och Jeeves vårt pick och pack och sticker iväg på Where the action is.. eller drar och drar.. det är i sthlm så, så katastrofalt långt är det inte... Håller på att spara pengar nu, så jag har råd att åka.. Det ska bli så kul, med tanke på att det inte blir något KALAS i år, som hittills har varit något av en tradition, trots att det har varit några glapp mellan år här och där... Men iaf så är det nytt för oss att svika KALAS, men vad gör man? Vi måste ju få känna att vi lever någon gång :o)
Vi kan bara inte låta Backyard Babies spela, utan att vi är där och stöttar dem. Det går inte för sig..
Det ska iaf bli väldigt skönt att bara få umgås med Rocksyster och vistas bland andra som delar samma intresse.. Känslan går inte att beskriva, man måste vara där, på plats och uppleva det själv.
Tyvärr så är det ingen åldersgräns på Where the.. så man får stå ut med att det kommer springa lösa fjortisar runt ens ben.
Men Livet kan vara ganska häftigt ibland..
Men Livet kan vara ganska häftigt ibland..
Kommentarer
Postat av: Morsan
Tänk på att det finns en mening med det som sker...din tid kommer säkert också bara du har tålamodet att vänta
Trackback