Naivitet och omtumlande möte, 7 år senare
det är ödet som avgör...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta ang. kvällen som har varit...Allting har varit rena kaoset, eller ska vi säga "hjärtekrossande" kanske?
Jag fick äntligen, efter alla dessa år, träffa Honom igen. Men jag vet inte om jag ska se tillbaka på kvällen som positiv eller negativ. Han var inte densamma som för 7 år sen, och kanske är det jag som är naiv när jag tror att folk stannar i tiden precis som jag? Och vad kan jag räkna med, det har hänt så mycket sen dess.. Men det var iaf kul att se honom, då han fortfarande är en del av mina minnen.
Vi snackade lite och även då det verkade som han var uppe i det blå och svävade så hoppas jag iaf att något stannade kvar.. Vissa sekunder verkade det iaf som han visste var han var någonstans, och man får väl vara glad för det lilla.
Helst hade jag velat kasta mig om halsen på honom och sagt allt det där man inte säger till främmande människor (som han faktiskt är, oavsett vad jag vill eller inte)..
Men jag behärskade mig och försökte bete mig sansat.
Kvällen var i största del, helt lyckad bortsett från vissa faktorer.. men så är det väl alltid..
Som en åsna mellan en taggtrådsrulle och en hösäck.. Det finns vissa saker som jag inte är på det klara med, riktigt än...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta ang. kvällen som har varit...Allting har varit rena kaoset, eller ska vi säga "hjärtekrossande" kanske?
Jag fick äntligen, efter alla dessa år, träffa Honom igen. Men jag vet inte om jag ska se tillbaka på kvällen som positiv eller negativ. Han var inte densamma som för 7 år sen, och kanske är det jag som är naiv när jag tror att folk stannar i tiden precis som jag? Och vad kan jag räkna med, det har hänt så mycket sen dess.. Men det var iaf kul att se honom, då han fortfarande är en del av mina minnen.
Vi snackade lite och även då det verkade som han var uppe i det blå och svävade så hoppas jag iaf att något stannade kvar.. Vissa sekunder verkade det iaf som han visste var han var någonstans, och man får väl vara glad för det lilla.
Helst hade jag velat kasta mig om halsen på honom och sagt allt det där man inte säger till främmande människor (som han faktiskt är, oavsett vad jag vill eller inte)..
Men jag behärskade mig och försökte bete mig sansat.
Kvällen var i största del, helt lyckad bortsett från vissa faktorer.. men så är det väl alltid..
Som en åsna mellan en taggtrådsrulle och en hösäck.. Det finns vissa saker som jag inte är på det klara med, riktigt än...
Kommentarer
Postat av: Morsan
Tyvärr så är det väl så att första stora kärleken aldrig riktigt försvinner men den bleknar med åren. Han är ändå helt fel för dig, (jag vet att det inte spelar nån roll att jag säger så)du ska ha en kille som har vett att uppskatta dig som den fina tjej du är
Trackback