MrsElmo - The one and only

Jag har ju sommarjobbat på ett äldreboende i somras.. Jag gick in med inställningen "detta.. kommer jag aldrig klara av"..
Ja, så fungerade jag då och en gnutta av det kommer jag alltid att bära med mig. Vill man leka med mig så får man ta mig för det, jag kan inte ändra den jag är.. Leave me alone if you dont want to play my game..

"Du måste klara av det här nu, du har faktiskt praktiserat här i hela FYRA veckor"
"Fan Micaela, det går alldeles för sakta, öka takten"
"Va fan, varför har du inte laddat upp med tvättlappar och blöjor!?"

Nu låter det som jag fick skäll jämt, men så är det inte. Det var just dessa kommentarer som fick mig att bestämma mig, vill jag vara kvar här så måste jag visa vad jag går för. Och det gav resultat.
När jag var förbi jobbet i måndags så sa M att jag hade fått beröm och jag sken upp som en sol. Då kan jag ju inte ha gjort så illa ifrån mig, tänkte jag.
Det visade sig senare att berömmet kom ifrån en person, S,  som jag aldrig trodde skulle säga något positivt om mig. Kanske berodde det på att det var S som skällde mest på mig i början, som fick mig att känna mig helt inkompetent. 
S är dock en väldigt trevlig person, som i slutet av mitt sommarjobb var ett enormt stöd och jag visste att jag alltid kunde förlita mig på henne. Det var tack vare henne som jag vågade mig på att ringa Vikarieförmedlingen och på så vis kanske fortsätta på jobbet, som timvikarie.  
Tydligen går cheferna runt efter att sommarjobbarna har slutat och frågar, vilka ska vi ha kvar och vilka ska vi "slänga"? S hade då sagt att jag var seg m.m i början, men att jag helt klart nu var någon att spara, då jag har växt in mig i jobbet.
Ett stort tack S, för att du faktiskt trodde på mig och därför med gott samvete kunde säga så till chefen. Det värmde enormt mycket, ska du veta =).
Var hemma hos S i tisdags och tog en fika.. Riktigt nice ska jag säga.. Hennes pojkvän var hemma också, även han en trevlig människa..

I övrigt så tog alla väl hand om mig. Synd bara att min handledare under praktiken, G, inte längre var kvar på avldelningen utan hade flyttat två våningar ner.
Så nu i måndags när jag var förbi och skulle lämna in passagekortet så ville jag inte gå därifrån utan att säga hejdå till henne. Vi snackade ett tag och jag fick lova att ringa henne om jag skulle komma tillbaka... Hoppas på att jag isf får jobba med henne någon gång, asskön människa..

Tänk, ibland kan man sakna de människor mest som man aldrig trodde att man skulle komma nära... 

I vilket fall, jag slutade som sagt i lördags och en större saknad har jag inte känt sen jag slutade allmänna linjen på Tärna 2004.
Jag kommer sakna var och varenda en av de arbetskamrater som i slutänden trodde på mig och som fick mitt självförtroende att växa..

kram, tjing och...ehh.. bye...
På återseende!

With a lot of love, MrsElmo - the 1 and only