Haga och framtiden
Nu är det väl min tur att uppdatera bloggen...
Jag slutade min fyra veckors långa praktik på H Ä igår. Det v ar med blandade känslor som jag gick därifrån.
Å ena sidan var det skönt att ha gjort praktiken nu, och att få några dagar ledigt.. Bort från de förlorade minnena, bort från de ledsna ögonen, bort från frustrerade damer och herrar som låter sitt dåligmående gå ut över en annan. Jag var såååå nere i skosulorna i torsdags när jag gick hem.Detta trots att jag vet att man inte ska ta någonting personligt, sjukdomen gör många aggressiva och arga. Men det var inget bra slut på en förövrigt bra dag.
Dessutom har det varit en pest att behöva kliva upp allt mellan 05:00 och 06:00 varenda morgon, så nu tycker jag mig förtjäna åtminstone en helgs sömn.
Å andra sidan däremot så kändes det lite vemodigt att säga tack och hej till min handledare som har varit helt underbar. Hon har varit tuff, men även om det inte kändes så då så är jag tacksam över att hon mer eller mindre "tvingade" mig att våga stå på egna ben.
Första dagarna var jag nära till tårarna var tredje sekund, tyckte mig vara totalt på fel ställe och kunde absolut ingenting. Tänkte bara på hur skönt det hade varit om jag hade fått hamna på ett "normalt" ålderdomshem, och inte på ett hem för senildementa.
Men det har gått bra nu, har verktygen för att klara mig. Måste dock vara mer på B-sidan för att lära mig deras rutiner också.
Jag har funnit mina favoriter och håller tummarna för att de fortfarande finns på plats när jag kommer tillbaka om en månad på sommarjobb.
Men nog om det;
Var på en intervju häromdagen som kan komma att ändra mina framtidsplaner. 50/50 chans är det så jag kan inte ens gissa om det gick bra eller inte.
tänk om ens liv skulle vändas...bara sådär...PANG!
Jag slutade min fyra veckors långa praktik på H Ä igår. Det v ar med blandade känslor som jag gick därifrån.
Å ena sidan var det skönt att ha gjort praktiken nu, och att få några dagar ledigt.. Bort från de förlorade minnena, bort från de ledsna ögonen, bort från frustrerade damer och herrar som låter sitt dåligmående gå ut över en annan. Jag var såååå nere i skosulorna i torsdags när jag gick hem.Detta trots att jag vet att man inte ska ta någonting personligt, sjukdomen gör många aggressiva och arga. Men det var inget bra slut på en förövrigt bra dag.
Dessutom har det varit en pest att behöva kliva upp allt mellan 05:00 och 06:00 varenda morgon, så nu tycker jag mig förtjäna åtminstone en helgs sömn.
Å andra sidan däremot så kändes det lite vemodigt att säga tack och hej till min handledare som har varit helt underbar. Hon har varit tuff, men även om det inte kändes så då så är jag tacksam över att hon mer eller mindre "tvingade" mig att våga stå på egna ben.
Första dagarna var jag nära till tårarna var tredje sekund, tyckte mig vara totalt på fel ställe och kunde absolut ingenting. Tänkte bara på hur skönt det hade varit om jag hade fått hamna på ett "normalt" ålderdomshem, och inte på ett hem för senildementa.
Men det har gått bra nu, har verktygen för att klara mig. Måste dock vara mer på B-sidan för att lära mig deras rutiner också.
Jag har funnit mina favoriter och håller tummarna för att de fortfarande finns på plats när jag kommer tillbaka om en månad på sommarjobb.
Men nog om det;
Var på en intervju häromdagen som kan komma att ändra mina framtidsplaner. 50/50 chans är det så jag kan inte ens gissa om det gick bra eller inte.
tänk om ens liv skulle vändas...bara sådär...PANG!
Kommentarer
Postat av: morsan
Jag tror att du är som klippt o skuren för att ha hand om äldre människor. Jag hör med vilken värme du pratar om dem. Du ska bara våga tro på dig själv så kommer allt att lösa sig.
Kram
Postat av: Jenny
yeeeey en uppdatering :)
Trackback