Lediga dagar, Jeeves och så en stor j*vla tyngd på mina axlar...
Har haft två dagar ledigt nu, vilket är väldigt välbehövligt.
Men imorgon är det dags igen [känns skumt att jobba på en lördag ] och nu är det jag som måste börja skärpa mig angående de boendes vanor.
SKa strax iväg och prata med samordnaren ang. sommarjobbet och ska jag klara det så måste jag lägga märke till alla rutiner m.m.
Kom till insikt att det var ett bra tag sen nu som jag träffade Jeeves. Har träffat hennes mor oftare och det känns lite skumt. Men nu kanske jag får en chans på onsdag om jag har tur. Måste ju se magen också =)
Jag tycker inte om att alla [så gott som] har flytt V-ås och dragit till storstan, finns ju aldrig någon chans att träffa dem. Tack o lov så har iaf Jeeves lagt ner energi på att träffa mig när hon väl är hemma.. De andra är svårare att få tag på än de intagna på Hall.. Även de som bor kvar här är svåra att nå, så jag börjar smått undra om jag omedvetet stöter ifrån mig mina nära.
Sista tiden har bestått av en massa press och ångest över saker och ting. Har knappt kunnat sova när alla tankar bara surrar i huvudet och inte blir det bättre av att det mesta kör ihop sig.
Det kanske låter flummigt, men praktikten ledde till sommarjobb som jag hittills inte trott att jag kommer att klara av. I samma veva ska jag försöka äta rätt, sluta röka, börja röra på mig mer, söka andra jobb utifall det inte blir Haga, klura ut hur jag ska lösa knuten i slutet av augusti då sommarjobbet kanske sammanfaller med skolstart och jag kan inte vara borta från något.
Samtidigt så håller mitt hem på att förfalla känns det som, och min tvätthög bara växer.
Plugget har blivit lidande och jag har nu 1½ vecka på mig att skicka in insändningsuppgifter, och plugga till ett prov.
Med skolan ska vi till krematoriet den 11/6 och jag vet inte var fan det ligger, så det oroar jag mig också för..
Som slutkläm måste jag lösa problemet med vart vissa bussar går, då jag bara har en timme på mig att ta mig dit den 4/6 [som är alldeles för snart]
Suck.. Just nu är det en pina att vara jag..
Så som sagt, det har varit några välbehövliga dagar att bara få vara jag.. Tänk att jag tycker det är skönt att bara umgås med mig själv.. det hade jag inte kunnat tro för några månader sen..
Ska sticka nu, så det vore bra om jag kunde byta om innan =)
På återseende!
Men imorgon är det dags igen [känns skumt att jobba på en lördag ] och nu är det jag som måste börja skärpa mig angående de boendes vanor.
SKa strax iväg och prata med samordnaren ang. sommarjobbet och ska jag klara det så måste jag lägga märke till alla rutiner m.m.
Kom till insikt att det var ett bra tag sen nu som jag träffade Jeeves. Har träffat hennes mor oftare och det känns lite skumt. Men nu kanske jag får en chans på onsdag om jag har tur. Måste ju se magen också =)
Jag tycker inte om att alla [så gott som] har flytt V-ås och dragit till storstan, finns ju aldrig någon chans att träffa dem. Tack o lov så har iaf Jeeves lagt ner energi på att träffa mig när hon väl är hemma.. De andra är svårare att få tag på än de intagna på Hall.. Även de som bor kvar här är svåra att nå, så jag börjar smått undra om jag omedvetet stöter ifrån mig mina nära.
Sista tiden har bestått av en massa press och ångest över saker och ting. Har knappt kunnat sova när alla tankar bara surrar i huvudet och inte blir det bättre av att det mesta kör ihop sig.
Det kanske låter flummigt, men praktikten ledde till sommarjobb som jag hittills inte trott att jag kommer att klara av. I samma veva ska jag försöka äta rätt, sluta röka, börja röra på mig mer, söka andra jobb utifall det inte blir Haga, klura ut hur jag ska lösa knuten i slutet av augusti då sommarjobbet kanske sammanfaller med skolstart och jag kan inte vara borta från något.
Samtidigt så håller mitt hem på att förfalla känns det som, och min tvätthög bara växer.
Plugget har blivit lidande och jag har nu 1½ vecka på mig att skicka in insändningsuppgifter, och plugga till ett prov.
Med skolan ska vi till krematoriet den 11/6 och jag vet inte var fan det ligger, så det oroar jag mig också för..
Som slutkläm måste jag lösa problemet med vart vissa bussar går, då jag bara har en timme på mig att ta mig dit den 4/6 [som är alldeles för snart]
Suck.. Just nu är det en pina att vara jag..
Så som sagt, det har varit några välbehövliga dagar att bara få vara jag.. Tänk att jag tycker det är skönt att bara umgås med mig själv.. det hade jag inte kunnat tro för några månader sen..
Ska sticka nu, så det vore bra om jag kunde byta om innan =)
På återseende!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Det där är baggisar det klarar du utan problem.Släpp ner axlarna och sluta oroa dig hela tiden.Du kommer få en hjärtinfarkt innan du är 30 om du ska fortsätta så här :(
Postat av: morsan
Håller med föregående talare och lägg krutet på det som är viktigast. Du fixar det. Kram
Trackback