Vi äter oss till döds
Vi äter oss till döds.. Är det verkligen så eller handlar det främst om omgivningens åsikter?
Visst handlar övervikt inte bara om utseende och lycka, utan även om ens hälsa men kan man vara lycklig som tjock? Ljuger de som säger att de mår bra med sina överflödiga kilon?
Jag skrev tidigare om den nedsättande behandlingen om man som tjock vill in i tv:ns värld, och har grubblat lite sen dess...
En människa som kanske väger 100 kg kan inte vistas på t.ex. ett fik på samma villkor som en smal. Varför undrar du då.. 100 kg:ngen utsätts ofta för ofrivilliga blickar och viskningar, utan att de har gjort annat än att beställa en bakelse eller annat.
På McDonalds kan Anna beställa hela plusmenyn om hon vill, medan Sara helst bara tar en sallad och ett glas vatten. Vad är det som skiljer dem åt?
Jo, Anna är 170 cm lång och väger 60 kg, och Sara är 160 cm kort och väger 95 kg.
Men tjocka människor blir också hungriga vilket ger dem rätt att äta vad de vill, när de vill..
Jag blir uppriktigt upprörd av samhällets syn på mulliga, tjockisar och feta människor. Oftast är det tjejer som drabbas...
För att ta ett exempel: På stranden är det inte fult som pojke/kille/gubbe att vara tjock.. De går där med magarna i vädret, utstickandes från badbyxkanten.
Den kvinnliga delen av besökarna är smala tjejer, vältränade tjejer, mulliga tjejer som drar in magen så fort de ska resa sig från sin handduk för att besöka vattnet eller cafét...
Kolla också in klädaffärerna i stan, hur många affärer har storlekar för större? HM har en avdelning för oss XL:isar men hur stort utbud har de? En liten, liten avdelning med kläder som skulle kunna säljas som tältdelar.. HM har ingen koll på hur man som tjock kan få nöjet att dölja de där extra kilona... De säljer kläder som är tvärrandiga, tältformade och som bäst passar äldre. Är man 20 år och tjock får man nöja sig med att klä sig som en kärring eller ett tält, bara att välja..
Detta samtidigt som ens smala kompis kan välja och vraka mellan tusentals plagg och vandra i hela butiken och känna sig hemma.. Vi tjockisar placeras precis vid sminkavdelningen där stans alla 14izar [bl.a.] kan titta snett på en samtidigt som de velar vilken hårfärg de ska köpa...
Just nu står det still i mitt huvud, alla tankar om varandra gör att jag inte kan tänka logiskt men som alltid.. Jag återkommer när det har lugnat ner sig i hjärna och hjärta...
Puss på tjockisen i dig..
På återseende!
Visst handlar övervikt inte bara om utseende och lycka, utan även om ens hälsa men kan man vara lycklig som tjock? Ljuger de som säger att de mår bra med sina överflödiga kilon?
Jag skrev tidigare om den nedsättande behandlingen om man som tjock vill in i tv:ns värld, och har grubblat lite sen dess...
En människa som kanske väger 100 kg kan inte vistas på t.ex. ett fik på samma villkor som en smal. Varför undrar du då.. 100 kg:ngen utsätts ofta för ofrivilliga blickar och viskningar, utan att de har gjort annat än att beställa en bakelse eller annat.
På McDonalds kan Anna beställa hela plusmenyn om hon vill, medan Sara helst bara tar en sallad och ett glas vatten. Vad är det som skiljer dem åt?
Jo, Anna är 170 cm lång och väger 60 kg, och Sara är 160 cm kort och väger 95 kg.
Men tjocka människor blir också hungriga vilket ger dem rätt att äta vad de vill, när de vill..
Jag blir uppriktigt upprörd av samhällets syn på mulliga, tjockisar och feta människor. Oftast är det tjejer som drabbas...
För att ta ett exempel: På stranden är det inte fult som pojke/kille/gubbe att vara tjock.. De går där med magarna i vädret, utstickandes från badbyxkanten.
Den kvinnliga delen av besökarna är smala tjejer, vältränade tjejer, mulliga tjejer som drar in magen så fort de ska resa sig från sin handduk för att besöka vattnet eller cafét...
Kolla också in klädaffärerna i stan, hur många affärer har storlekar för större? HM har en avdelning för oss XL:isar men hur stort utbud har de? En liten, liten avdelning med kläder som skulle kunna säljas som tältdelar.. HM har ingen koll på hur man som tjock kan få nöjet att dölja de där extra kilona... De säljer kläder som är tvärrandiga, tältformade och som bäst passar äldre. Är man 20 år och tjock får man nöja sig med att klä sig som en kärring eller ett tält, bara att välja..
Detta samtidigt som ens smala kompis kan välja och vraka mellan tusentals plagg och vandra i hela butiken och känna sig hemma.. Vi tjockisar placeras precis vid sminkavdelningen där stans alla 14izar [bl.a.] kan titta snett på en samtidigt som de velar vilken hårfärg de ska köpa...
Just nu står det still i mitt huvud, alla tankar om varandra gör att jag inte kan tänka logiskt men som alltid.. Jag återkommer när det har lugnat ner sig i hjärna och hjärta...
Puss på tjockisen i dig..
På återseende!
Kommentarer
Postat av: Jenny
håller till stor del inte alls med om mc donalds syndromet..fast det är skillnad hur man tar sin övervikt,är det nåt man ständigt gnäller om och sedan går och sätter sig på mc donalds då tycker iallafall jag att man inte gör så jäkla mycket åt saken..men trivs man med det så why not sitta på mc donalds?
Trackback